Chiles militär under Pinochet mördade minst 3 500 motståndare under sina 17 år vid makten medan den brasilianska militären under 21 års militärstyre dödade cirka 300.

Det dröjde också många år innan det argentinska rättsväsendet dömde militärer för morden som de begått. Först införde den första civila regeringen under den nyvalde presidenten Raul Alfonsin amnesti för alla brott militärerna begått under militärdiktaturen.

Detta betydde att torterarna och mördarna gick omkring som fria män och kvinnor i landet. Jag var på en reportageresa i Buenos Aires 1985, knappt två år efter att militärjuntan avsatts och stämningen var mycket spänd.

Om du tog en öl på någon av de många barerna i staden visste du inte om det var en torterare som stod bredvid dig vid bardisken. De gamla militärerna uppträdde som om de fortfarande styrde landet och många var rädda för att de skulle komma tillbaka till makten.

En av anledningarna till att jag var i Buenos Aires var att jag som korrespondent i Rio de Janeiro blivit kontaktad av en argentinsk militär som ville berätta om hur svenska Dagmar Hagelin blivit mördad. Jag träffade honom och han berättade om hur marinofficeren kapten Alfredo Astiz hade träffat på Dagmar Hagelin vid ett tillslag mot en misstänkt vänsteranhängare.

Enligt min källa sköt Astiz Hagelin och tvingade henne svårt skadad in i sin bil och körde henne till tortyrcentret i marinens tekniska skola. Där blev hon mördad och begravdes på en plats som den argentinska militär jag träffade påstod sig känna till.

Tyvärr var det omöjligt vid denna tid att i Argentina undersöka militärer vidare så jag fick återvända till Rio utan att ha träffat Astiz eller hans överordnade.

Något senare dömdes juntans första ledare general Jorge Videla till livstids fängelse, men benådades senare innan han på nytt dömdes.

2005, mer än 20 år efter juntans fall, upphävde Argentinas Högsta domstol de tidigare lagarna om amnesti för militärerna och fram till 2015 har cirka 150 militärer dömts och det pågår idag rättegångar mot cirka 400 misstänkta militärer. Men det går långsamt, de flesta som åtalas i dag är över 80 år gamla. Majoriteten av de tidigare dömda har också fått sina straff omvandlade till husarrest.

Kapten Alfredo Astiz, som var en av de argentinska militärer som kapitulerade till Storbritannien efter kriget om Malvinas (Falklands-öarna), har sedan dömts till livstids fängelse, först för morden på två franska nunnor och sedan för bortförandet av Dagmar Hagelin.

Men varför Argentina är så mycket mer våldsamt än övriga länder i Sydamerika och om landet idag verkligen försöker göra upp med sitt förflutna diskuteras i hög grad.

Argentina skiljer sig från övriga länder i Sydamerika i att de har en ”helvit” befolkning, enligt officiell statistik är 93 procent av landets invånare ättlingar till europeiska invandrare. I övriga länder på kontinenten finns mycket stora grupper som härstammar från urbefolkningen och från svarta slavar tagna från Afrika till länder som Brasilien och Colombia. I Argentina är ursprungsbefolkningen i hög grad utrotad.

Argentina är också Sydamerikas mest utvecklade land, med högsta inkomsten per invånare och den högst utbildade befolkningen. Landet var också först med ett omfattande socialt system och en stark fackföreningsrörelse. Landets store ledare under 1900-talet Juan Peron införde också ett korporativt styre, med starka inslag från den tidiga fascismen i Italien.

I dag har Argentina satt nytt rekord i demokrati – 35 år utan diktatur och militären är fortfarande försvagad. Men stabiliteten i landet kan diskuteras.

Den ekonomiskt nyliberala Mauricio Macri valdes till president 2015 med uppgift att få fart på den ekonomiska utvecklingen och höja BNP. Hittills har dock ekonomin gått åt andra hållet. Jordbruket som är landets viktigaste inkomstkälla har drabbats av olika kriser och 2018 drabbades landet av en valutakris som innebar en när halvering av den argentinska peson i förhållande till dollarn.

Den ekonomiska krisen bedöms fortsätta och enligt prognoserna väntas en fortsatt minskning av landets bruttonationalprodukt med cirka två procent.