Dagens ETC
Kriget i Gaza är som ingenting annat. Trots att han i över 20 månader har levt mitt i det är det fortfarande surrealistiskt. Det säger den svenska medborgaren Walid Azzam, som före kriget bodde i Uppsala och jobbade som väktare. Nu bor han i ett tält i al-Mawasi utanför Khan Yunis.
– Jag vill inte klaga, men det är jättesvårt här. Jag försöker överleva.
Text
Den 15 oktober 2023 skulle Walid Azzam resa ut från Gaza och tillbaka till Sverige, där han har bott och jobbat i många år. När han några månader tidigare hade åkt tillbaka till Gaza var det för att träffa sin familj. De kan inte själva resa ut för att möta honom på någon annan plats, så det här var enda sättet.
– Men en vecka innan jag skulle åka hem började kriget, säger Walid Azzam.
Rösten svajar gång på gång på grund av mottagningen. Liksom hundratusentals andra Gazabor befinner sig Walid Azzam i tältlägret al-Mawasi vid havet utanför Khan Yunis. Familjen kommer ursprungligen från Rafah, som numera är helt jämnat med marken.
Över 20 månader har gått sedan kriget startade. Walid Azzam har aldrig varit med på UD:s listor över vilka svenskar som ska få lämna Gaza, och liksom flera andra Dagens ETC har pratat med har han inte fått någon förklaring till varför.
”Det är inte på riktigt”
Livet i Gaza är en mardröm och att få lämna är som en dröm.
– Men samtidigt tänker jag på familjen. Jag har en stor familj, säger Walid Azzam.
Han är den enda som är svensk medborgare. Det är alltså bara han som ens har möjligheten att kanske, kanske, få bli evakuerad med hjälp av svenska myndigheter. Före kriget hade han fem systrar och fem bröder. Men nu finns inte längre alla kvar i livet.
– Flera i min familj har dött. Två av mina systrar har dödats i kriget.
Jag beklagar sorgen och förlusten. Det är fruktansvärt…
– Det här kriget är som du vet…
Walid Azzam tystnar någon sekund.
– Det är som en dröm. Det är inte på riktigt.
Bomber hela tiden
Tillsammans med sin stora familj, han har bott med olika syskon under olika perioder, har han flyttat flera gånger. Sedan tre månader tillbaka bor Walid Azzam i ett tält i al-Mawasi tillsammans med sin brors familj.
Han pratar sakta med en röst som låter trött. Mottagningen bryts igen och samtalet återansluter, det piper ett par gånger.
– Det är inte säkert här. Det är bomber hela tiden.
Innan Walid Azzam åkte tillbaka till Gaza bodde han i Gottsunda utanför Uppsala. I flera år jobbade han som väktare.
Vad saknar du mest med Sverige?
Walid Azzam skrattar till.
– Sverige? Tryggheten.
”Vi tänker på mat”
Dagarna flyter ihop. Nätterna är ofta sömnlösa eller delvis sömnlösa. Drönare, skott, stress, trångboddhet, värme och bomber samsas som anledningar till att ligga vaken. I tältet börjar nästan varje morgon på samma sätt.
– Vi tänker på mat. Det är jättesvårt att hitta mat, vi har ingenting.
Den 19 januari trädde en vapenvila i kraft mellan Israel och Hamas. Fram till den 2 mars släpptes en del nödhjälp in. Men sedan införde Israel en total blockad. Den 18 mars återupptogs sedan också striderna. I slutet på maj började sedan den israelisk-amerikanska stiftelsen Gaza humanitarian foundation (GHF) dela ut mat i Gaza. Då hade ingenting släppts in på över två månader. GHF kritiserades redan på förhand. Deras fyra stora stationer har kallats för ”dödsfällor” av UNRWA. I slutet på juni sa FN att sättet som Israel genom GHF har förvandlat mat till ett vapen på utgör krigsbrott.
Men de har ju inga alternativ, så därför bestämde sig Walid Azzam tillsammans med en av sina bröder för att försöka.
– Vi tänkte att vi skulle försöka hämta mat. Jag vet att det inte är bra. Men vi tänkte att vi försöker, för vi har ingen mat, vi äter bara linser. Och inte flera gånger om dagen utan ofta bara en gång. Ibland äter vi bröd.
Det verkar ta emot lite för Walid Azzam att berätta.
– Jag vill inte klaga, men det är jättesvårt här. Jag försöker överleva.
Beskjutna och tomhänta
Nästan dagligen rapporteras det om kaotiska scener runt GHF:s stationer. Walid Azzam har inte några bilder eller videos från deras vandring söderut. Det är inte förbjudet att fota, men det uppskattas inte, säger han.
Men de såg människor bli skjutna, berättar han.
– De skjuter hela tiden mot folk. Jag såg människor som sköts.
Ju närmare Rafah de kom, desto mer kaotiskt blev det.
– Jag bestämde mig idag för att aldrig, aldrig. Jag kan inte gå dit igen. Även om de ger oss pengar, så mycket pengar, så kan jag inte gå dit igen. Det är jättefarligt.
Walid Azzam och hans bror återvände tomhänta till al-Mawasi.
– De leker med folk. De vill bara döda oss.
Text
Ämnen i artikeln
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
