Kallade sig nationalsocialist – nu lämnar hon SD • Rektorn på skolan där kvinnan är lärare undersöker påverkan på utbildningen • KS-ordföranden i Nynäshamn: ”Man får vara vänster, vara höger”

”Jag blir så ledsen när jag ser den vita mannens övergrepp mot ursprungsbefolkningen i USA.”

Dagarna innan jul och nyår har präglats av längtan och förväntan. Man väntar på advent, vissa väntar på jultomten, medan andra väntar Jesus återfödelse. Man tittar tillbaka i tiden. Datumen tickar på och året är gammalt. Ett nytt år var på väg. Egentligen är dessa dagar som vilka som helst. Bäckmörkt på morgnarna. Kolsvart om kvällarna. Ändå andas en tid av förväntan. Då nya året trätt in märker man att dagarna blir ljusare. Jag får alltid en extrem vårlängtan de första soliga dagarna på nya året.

Vi var tagna av stundens allvar. Det blev en paus i vårt samtal. Min vän började sjunga: ”Rolihlahla Mandela”. Jag stämde in: ”Mandela says freedom now.” Vi hade aldrig sjungit tillsammans, han och jag, men förstod att vi har en gemensam sångskatt sedan barnsben. Min mor ledde (S)-kören i Tranås och övade sydafrikanska sånger vid pianot så att jag, som lekte på våningen ovanför, lärde dem utantill. Hans mamma var aktiv i Bröd och Fiskar och han fick med sig både slagord och sånger från otaliga möten.

"Det finns ett tomrum i lagen här."

Nanna Olasdotter Hallberg har skrivit en ”demonroman” – i alla fall enligt Kyrkans tidning.