Allt för att förbereda mig på de samtal jag hoppades att vi någon gång skulle ha och som skulle göra honom övertygad om att vi hörde ihop.

Snart hade jag betat mig lång ner i flödet hos hans vänner, familjemedlemmar och olidligt snygga ex. I magen öppnades en avgrund av svartsjuka mot de som fått vara nära honom. Ännu mer fruktansvärt blev det när han till sist avvisade mig, och istället började posta inlägg med en tjej som inte var jag. 

Jag hatföljde den nya flickvännen i flera år, och kan fortfarande minnas njutningen i att upptäcka nya brister i hennes personlighet. Inför mina vänner använde jag all min nyupptäckta analysförmåga från strökurser i humaniora för att dissekera hur pinsamt kvinnan presenterade sig på bild, hennes undermåliga kultursmak och ytliga politiska engagemang. 

Det var en tid där min hjärna luktade bränd asfalt och hjärtat dagligen tyckes passera genom en rostig vitlökspress. Ett tillstånd mycket nära besläktat med den dåraktigt förälskade huvudpersonen i ”Jag är ett fan”.

”Jag stalkar en kvinna på internet för att hon ligger med samma man som jag” inleds Sheena Patels debutroman som i dagboksliknande korta kapitel väller fram ur besatthetens innersta. 

”Mannen jag vill vara med” är en gift känd konstnär som huvudpersonen skriver fanmejl till och som hon sedan ligger med vid en handfull tillfällen under några år. Däremellan fylls hennes anteckningar av rapporter om mannens svek, storslagna löften och rapporter om ”kvinnan jag är besatt av” – konstnärens andra älskarinna, en smakfullt ekologisk influencer med tiotusentals följare. 

Hemmavid har huvudpersonen en undergiven och moderlig pojkvän som aldrig kan konkurrera med konstnärens status och dragkraft: ”Ungefär en gång varannan månad har vi tyst, icke-penetrerande, slentrian-mässigt och varsamt sex, två sjöhästar som gnider sig mot varandra i dyningarna och sedan rullar vi ihop oss till en boll och somnar.”

Tonen är millenialgenerationens, En Tone Schunnessonsk smattrande ordmatta som inte värjer för något av internets eller kärleksekonomins fulaste ansikten. Som i kapitelrubriken ”nej jag missade inte varningsflaggorna jag såg dem och tänkte wow vad sexigt” och ”om jag vore en mask skulle du älska mig ändå”. En roman med evigt tema, placerad i sociala mediernas era.

Handlingen påminner på många sätt om Lena Anderssons olyckliga kärleksklassiker ”Egenmäktigt förfarande”, men också om Johanna Frids ”Nora eller Brinn Oslo brinn”, där huvudpersonen stalkar sin pojkväns perfekta norska ex på sociala medier och långsamt smulas sönder av svartsjuka. 

Men ”Jag är ett fan” stannar inte vid den destruktiva kärleken utan tar sig också an politiken. Sheena Patel är själv medlem i författarkollektivet 4 BROWN GIRLS WHO WRITE, och låter gång på gång huvudpersonen rikta sin mordiska knivsegg mot medkaraktärernas förljugenhet. På så sätt blir berättelsen också en skoningslös och spännande undersökning av kön, ras, klass och makt.

”Relationer handlar om att vinna eller att förlora – inte om närhet och trygghet, utan om dominans och underordning.” skriver den förälskade och slår fast att det enda sätt att leva livet på är att betrakta alla som kommer nära henne som fiender, personer som garanterat kommer att ta något ifrån henne, reducera henne till symbol och behandla henne som mindre värd för att hon är annorlunda. 

När huvudpersonen får följa med konstnären på evenemang förstår hon att det är för att han älskar hur andras blickar förändras när en brun kvinna står bredvid. Att det skänker honom en progressiv air. 

"Om vi underkastar oss det kan vi få den status vi vill ha. Så kan vi skaffa oss ett ”namn”, sitta i paneler och prata om ”mångfald'”, skriver hon krasst i ett essäliknande kapitel om det koloniala arvet och hur rasifierade människor i kulturvärlden ständigt utnyttjas av liberala vita människor med nycklarna till etablissemangen och pengarna. En privilegierad elit som aldrig kommer att förändra systemet i grunden.

Med samma sylvassa analys obducerar huvudpersonen den andra älskarinnans inlägg i sociala medier. Som om föraktet kunde lindra smärtan blir hon snart lika beroende av att hata den designerklädda älvan som hon är av att få konstnären att älska henne. 

Influencern är sockerfri, köttfri, glutenfri, postar länkar till insamlingar för välgörande ändamål och tror sig ha tillräckligt stor auktoritet på Instagram för att tagga den sittande presidenten i sina kritiska politiska inlägg. Hon vet namnet på de som odlat varje ingrediens i hennes minutiöst fotograferade måltider och får rövslickande kommentarer när hon uppdaterar sin perfekt kurerade profil.

Allt hon hon gör är ”en självsäker uppvisning i vithet” konstaterar huvudpersonen, som både spyr galla över den andra kvinnan och avundas henne för mängden hängivna fan. Den svala nepobabyn är allt huvudpersonen inte är: Rik, vit och framgångsrik. 

När huvudpersonen själv krälar i stoftet för att få sin älskade gör hon det som en brun kvinna utan pengar. Ett galet fan som växlar mellan att vara desperat bedjande och att explodera i ilska, flerdimensionellt underlägsen i både den sociala och kulturella ekonomin.

På detta plan påminner ”Jag är ett fan” också om den prisade pjäsen ”Seven methods of killing Kylie Jenner”, som visades av Riksteatern häromåret, där den anonyma twittraren @INCOGNEGRO manglar ut metoder att mörda Kylie Jenner i en rasande och rolig uppläxning om social orättvisa, rasism, och kapitalism. 

Ibland blir läsningen av ”Jag är ett fan” utmattande repetitiv i sitt ältande och brutala analyserande – huvudpersonen är så destruktiv att jag måste pausa för att orka vidare. Men upprepningarna och intensiteten är också styrkan i gestaltningen, som effektivt förmedlar hur totalt utmattande det är att vara inuti ett destruktivt förälskat psyke.

Bakom sin stackars pojkväns rygg trasslar huvudpersonen in sig allt djupare i gyttjan av förbjuden förförelse, förgörande avvisanden och passionerat sex.

Brittisk-indiska Sheena Patel har fått lysande kritik i hemlandet och kommer sannolikt att hitta till en stor läsekrets även i Sverige. ”Jag är ett fan” är en dräpande och hämningslös roman som ska läsas av alla som någon gång varit vanvettigt förälskade och hatscrollat i sociala medier. 

En tripprapport från besatthetens mörkaste rum där vidöppna pulsådror hungrar efter nästa sil av bekräftelse, kärlek och sex.