Sluta tjata, din torrboll

Vad är det med de nordiska samtidsförfattarna och deras svällande romanprojekt? Ett särskilt litterärt storhetsvansinne sprunget ur tjälfrusen tjurskallighet? Efter att ha avslutat sin sjudelade ”Min kamp”-svit började Karl-Ove Knausgård en ny serie som hittills fått fyra band. I oktober kom den avslutande delen i Nobelpristagaren Jon Fosses ”Septologin”. Och efter norrmännen var det de danska kvinnornas tur att ta sig an det magiska sagotalet sju.

Med kritikerrosade första delen ”Pengar på fickan” (2020) föresatte sig Asta Olivia Nordenhof att skriva en septologi om den ouppklarade mordbranden på färjan Scandinavian star. Men projektet kretsande kring pengar och kärlek visade sig bli svårare än tänkt att genomföra och redan vid bok två kantrade allt. I förordet till uppföljaren ”Djävulsboken” skildrar Nordenhof sin skrivkramp på dikt: ”Jag skrev tre versioner av den boken och jag hatade dem alla.” Krisen fick lösas med ett oväntat men lyckat formexperiment: varannat kapitel prosa, varvat med poesi.