– Måste jag skriva på svenska, frågar Fadima sin lärare.
Det är svensklektion för klass 7:1 och 7:2 på Enbacksskolan i Tensta. I dag är tidskriften 10Tals skrivarverkstad Poesifabriken här för att inspirera till kreativt skrivande.
– En dikt kan rimma, vara rolig eller förmedla känslan av att du är allsmäktig. Kanske är det lättast att börja i sina egna känslor, säger Ylva Gripfelt från 10Tal som håller i poesifabriken.
Hon visar Youtubeklipp med olika typer av poesi, som Rumis uråldriga persiska, Wislawa Szymborkas reklamaktiga, Steve Roggenbucks hetsiga och poetry slam med Stockholmstjejen Halima Shegow.
– När man skriver poesi är det okej att stjäla texter av andra, att pussla ihop och göra det till sitt eget, säger Ylva Gripfelt och tar aktuella Athena Farrokhzad som exempel:
– Hon har samlat erfarenheter av att vara flykting, av förtryck och rasism och har stoppat in det i munnen på sin egen familj.
Fadima och de andra eleverna får i uppgift att skriva på temat: vad är viktigt för mig? En del kommer igång direkt, andra sitter länge med det tomma pappret framför sig. Och visst är det okej för Fadima att använda sig av alla de språk hon kan.
– Jag kan svenska, spanska, somaliska, lite arabiska, engelska och lite koreanska, säger hon medan hon bläddrar på sin smartphone i jakt på inspiration.
– Jag googlade ”poetry” och tänkte ta en mening från någon annan och sedan bygga vidare på den, säger Fadima.
”Det är ditt liv”
Flera av sjundeklassarna har nappat på temat. Ana skriver om att man inte ska bry sig om vad andra tycker.
– Det kan handla om vad man har på sig till exempel. Varför ska man försöka att passa in? Det är ju ditt liv. Jag tänker bara skriva vad jag tänker, säger Ana.
Suhayb sitter och funderar och bläddrar i Johannes Anyurus debutdiktsamling Det är bara gudarna som är nya.
– Men jag tänker ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra, säger han.
Men Somaya vill inte titta i någon bok. Hon vill inte riskera att fastna i vad någon annan tänker.
– Jag vill berätta vad jag tycker istället och inspirationen får jag av mig själv, säger hon och berättar att hon vill skriva på engelska för att det låter bättre.
Poesifabriken brukar oftast hålla till på olika bibliotek med sin skrivarverkstad för barn och unga. Här i Enbacksskolan är de under två dagar och håller workshops för högstadieeleverna, både på svenska och engelska.
Varför ska elever hålla på med poesi på skoltid?
– Det är ett sätt att ventilera känslor. I skolan handlar det mest annars om vad andra tycker och tänker. Det måste få finnas utrymme för sådant här också, säger Ylva.
Hennes medhjälpare, poeten Klara Riddermark som till vardags pluggar poesi på folkhögskola, håller med:
– Av alla sätt som det finns att skriva på så är det här det allra friaste. Det är mycket friare än att skriva till exempel labbrapporter. Fast det kan ju också bli poesi, kommer Klara på och skrattar.
”Svårast att komma igång”
Flera elever skriver om kärlek. Roxana har snabbt skrivit ned en dikt som hon hade i huvudet. Men hon brukar inte hålla på med poesi annars, berättar hon.
– Jag brukar läsa mer böcker. Det är lättare. Dikter kan vara så svårt, ibland tänker jag: säg det du vill istället för att bara skriva massa ord. Fast de dikter som är sanna kan vara bra, säger hon.
Själv inspirerades hon av Youtubeklippet med Halima Shegow som stod på Kulturhuset och gjorde poetry slam.
– Hon förklarade verkligen hur hon kände sig. När jag skulle skriva tänkte jag på hur det skulle vara att vara kär, det var inte riktat till någon speciell person. Svårast var att komma igång, sen bara kom allt, säger Roxana.
Klasskompisen bredvid har inte fått ner ett enda ord på sitt papper och läraren Anna försöker att hjälpa henne att komma igång.
– Mat är viktigt för mig, kommer eleven på till sist.
Och så blir det en dikt om mat.
Isra har länge suttit koncentrerat med sitt papper. Hon har hämtat inspiration från en film hon såg kvällen innan och från sitt eget liv:
”Åhh, nej. Det får inte hända.
Allt som var planerat. Och det.
Sola i stranden, missa den kalla Sverige
och sola i stranden.”
– Det handlar om när jag och min familj missade planet till Dubai förra året. Vi hade glömt en väska hemma. Men vi köpte en ny resa och kom iväg sedan, säger Isra.
Läser högt
Lektionen börjar att närma sig sitt slut. De som vill får gå upp och läsa sina dikter för klassen. Saynab, som också har skrivit om kärlek, är den första som vågar sig fram. Hennes dikt om att vara kär, men att inte våga säga det till personen på grund av blygsel och vad kompisarna ska säga, får långa applåder.
– Nej, jag tror inte att jag är kär i någon. Fast hur vet man det, säger Saynab efteråt.
