Får tjejer göra samma saker som killar? Är det okej att prata ett annat språk än svenska i offentliga miljöer? Och får pappor som stannar hemma med sina barn samma reaktioner som mammor? Genom projekt Lås Upp som drivs av Botkyrka Kvinno- och Tjejjour diskuteras normer både med ungdomar och pedagoger.
– Vad tror ni skulle hända om jag klädde av mig naken på tunnelbanan?
Lotta Armijo Holmberg ställer frågan till tjejerna i språkintroduktionsklassen på St Botvids gymnasium i Hallunda. Idag är hon och hennes kollegor Marit Nygård och Anja Norell från Lås Upp här och diskuterar med undgomarna uppdelade i tjej- och killgrupper.
– Folk skulle nog tro att du är knäpp, säger eleven Nejla.
– Precis, folk skulle nog titta eller ringa polisen. Jag skulle få reaktioner. Men det finns ingen skriven regel om att man inte får vara naken på tunnelbanan. Det är en oskriven regel och alltså en norm, säger Lotta.
Pratar om sexualitet och genus
Genom att prata om normer, hur de uppstår och hur man kan förändra dem vill Lås Upp öppna för diskussioner runt genus, sexualitet och heder. Allt utifrån ett normkritiskt perspektiv med de mänskliga rättigheterna i fokus.
– Vi startade 2009 eftersom det fanns önskemål om att Kvinno- och tjejjouren i Botkyrka skulle ha ett utåtriktat och förebyggande arbete, berättar Anja Norell.
Samtidigt fanns pengar att söka från Länsstyrelsen i Stockholms län för att jobba förebyggande med hedersproblematik. Genom att ha workshops med hundratals ungdomar tog Lås Upp fram en metod för att prata om hur man bryter sina invanda föreställningar. Resultatet är en hemsida och en metodbok.
Idag håller Anja, Marit och Lotta första lektionen med språkintroduktionsklassen, nästa vecka kommer de tillbaka och pratar sexualitet och relationer. Men oftast utbildar de vuxna. Under de fem år projektet hållit på har de utbildat 1 000 pedagoger, skolledare, fritidsledare och skolhälsovårdspersonal och hållit workshops med 3 000 ungdomar. I december fick de Mångkulturellt centrums KP Arnoldsonpris mot främlingsfientlighet och rasism för sitt arbete.
– Det är roligt att vi får uppmärksamhet. Just KP Arnoldsonpriset känns extra kul eftersom han fick Nobels fredspris och arbetade för mänskliga rättigheter som vi gör, säger Marit.
Prissumman på 15 000 kronor ska hon och kollegorna använda till att gå utbildningar själva.
Bikini på krogen?
Tillbaka i klassrummet konstaterar eleverna efter en stunds diskuterande att normer ändrar sig beroende på vem man är, vilken plats eller var i världen man befinner sig. På stranden är det till exempel okej att ha bikini, men inte på krogen. För ungdomar är det okej att dansa och sjunga på gatan, men inte för äldre. En kille får gärna prata om tjejer han hånglat med, men inte en tjej.
– I mitt hemland får inte kvinnor köra taxi. Det tycker jag är konstigt. Samtidigt är det mest män som kör taxi i Sverige också, säger Samar.
Men normer handlar också om förväntningar.
– Om jag säger hej till dig förväntar jag mig att du säger hej till mig, säger Lotta. Men varifrån kommer de här förväntningarna tror ni?
– Vi lär oss när vi är små. Av våra kompisar, tv och föräldrar. Man tittar på hur andra gör, säger Sharmila, en av eleverna.
Lotta delar ut små lappar med korta historier och ber tjejerna fundera kring dem. En handlar om Klara. Hon älskar att spela fotboll och är riktigt bra. Men alla hennes tjejkompisar har slutat med sporten och pratar istället om att skaffa barn, något som Klaras mamma också tycker att Klara borde göra.
– Vad kan Klara göra, undrar Lotta.
– Prata och förklara för sin mamma. Och visa att hon är bäst och kan vinna, säger Mageswari.
– Ibland är det så konstigt att föräldrar inte tycker att vi ska hålla på med det som vi verkligen vill, säger Doreen.
Fast Samar kan förstå föräldrarnas oro.
– Man ska inte tänka dåligt om dem. De vill ju bara det som är bäst för oss och de kanske tänker på vad grannarna och släkten tycker, säger hon.
”Svårt att utmana normer”
I år tar pengarna från Länsstyrelsen slut. Men Lotta, Marit, Anja och projektledaren Johanna Hammar---ström hoppas kunna driva projektet vidare.
Känner ni att ni har lyckats?
– Absolut! Vi har fått mycket positiv respons och det finns ett stort behov i skolorna att prata om de här frågorna. Både hos elever och lärare. Just lärare har ju en stor möjlighet att utmana de normer som finns. Forskning visar till exempel att det finns ett samband mellan begränsande normer och psykisk ohälsa, säger Anja.
– Det handlar om att alla människor ska få vara som de vill och bli accepterade för det, säger Lotta.
Men också om att informera ungdomar så att de vet vilka rättigheter de har, poängterar Anja.
– Det är svårt att utmana normer själv. Men känner man till vilket stöd man kan få av samhället och vart man kan vända sig blir det lättare.
Barnen är nyckeln
I killarnas klassrum gör Anja och Marit också övningar med eleverna. Men de pratar även om privilegier och diskriminering.
– Det finns en del normer som är positiva. Som att komma i tid. Men det finns också de som ställer till problem, de normer som gäller hudfärg, kön och sexuell läggning, säger Anja.
Men hur kan vi ändra normer vi inte tycker om?
– Vi kan prata med våra småsyskon och andra barn – flera gånger – om vad som är rätt och fel och reagera på sådant vi tycker är fel. Och tidningar och tv kan hjälpa till att ändra på normer, säger en kille.
Mariela Quintana Melin
