Kultur & Nöje

Vem kan älska gruvor?

Publicerad 2 juli, 2022

ETC nyhetsmagasin

Hur ska vi tolka motståndet mot gruvetableringen i Gállok? Pia Laskar analyserar konsekvenserna av koloniseringen av svenska Sápmi och frågar sig varför den svenska regeringen vägrar acceptera konventionen om urfolks rättigheter.

Pia Laskar

Fil. dr i idéhistoria och docent i genusvetenskap.

När motståndet mot etableringen av Beowulfs gruva i Gállok diskuteras bör vi minnas att över 300 misstänkt förorenade områden från nedlagda gruvor står på kö för att saneras i Sverige. De anses av den statliga myndigheten Naturvårdsverket ha mycket stor eller stor risk för miljön och människors hälsa. Nu kostar efterbehandlingen miljontals kronor och det är vanligen skattebetalarna som får ta notan.

Dagens Nyheter beskrev nyligen (220612) att de flesta gruvor som nu kräver efterbehandling fick sina tillstånd prövade innan den nya miljöbalken trädde i kraft 1998. Enbart i den nedlagda Blaikengruvan i Sorsele kommun har efterbehandlingen hittills kostat staten nära 206 miljoner kronor och ytterligare ca fyra saneringsår krävs. Tusentals ton avfall från bly, zink och guldbrytning lämnades kvar när bolaget kånkade efter 16 månaders verksamhet. Zinkavfallet har nu tagit död på en närliggande sjö och höga halter läcker ut i Umeälv.