Vackert men otillräckligt

I början av 00-talet drabbades Argentina av en av de värsta ekonomiska kriserna i modern tid, då pesons krasch tvingade landet i konkurs och miljontals fick se såväl sparpengar som arbeten gå upp i rök, och för några år sedan beräknades enligt vissa studier så mycket som var fjärde argentinare leva under fattigdomsgränsen. Den svunna krisen spelar en av rollerna i Santiago Mitres film Paulina, som tidigare i år belönades med både FIPRESCI-priset samt stora priset under kritikerveckan på filmfestivalen i Cannes, och där landets gapande klassklyftor och medelklassens skavande samvete över dessa bildar en berättarmässig ram. 

Det går bra för filmens huvudkaraktär Paulina, som är färdig jurist och har en lovande doktorsavhandling på gång. Men när hon efter ett besök i sin hembygd väljer att stanna kvar för att ta arbete som lärare i ett bybaserat rättviseprojekt hon brinner för, istället för att återvända till Buenos Aires och sin advokatkarriär, sliter hennes stjärnadvokat till far sitt hår över detta för honom obegripliga val.