– Det är en pjäs med en absurd ton som har många udda fåglar och roliga karaktärer, säger Rikard Lekander.

Huvudpersonen, Dottern (Malin Berg), är en utbränd dramaturg. Hon vill berätta historien om sitt liv. Om hur allt blev som det blev. Om varför hon står här, trött, medelålders och utbränd. Genom hennes förvirrade tillstånd får vi se livet spelas upp. 

Som när hon försöker måla skåpluckorna i köket samtidigt som Astor (Jesper Feldt) bjuder in hela bygden på chips och öl. Överstelöjtnanten, Servitrisen, Konstsimmerskan och Discoslynan är där. Och alla har åsikter. Kan man måla utan att grunda? Och färgen. Var inte den bättre förut?

– Det handlar om vårt vardagliga liv med stora drömmar som aldrig blir av. Pjäsen är en analys av samhället, nutiden. Den raljerar över medelklassen som blir uppsagd, som skiljer sig, som misslyckas och som ska ha både en yttre och inre skuldsanering. Det är alltid någon annans fel att det gick som det gick och man kan alltid skylla på någon annan, säger Iwa Boman som spelar Konstsimmerskan, en färgstark karaktär i chockrosa dräkt.

I en stramare dräkt med gyllene knappar spelar Malin Arvidsson den lesbiska Överstelöjtnanten. En kvinna som har stort behov av ordning och reda.  

– Göthe har skapat ett starkt persongalleri och jag spelar en kvinna som är väldigt karaktärsfast kan man säga. Totalt är det sju starka kvinnoroller, vilket är väldigt roligt. Och jag tror att alla kommer att känna igen sig i denna brokiga ensemble. Många olika karaktärer, åldrar, kroppar och utseenden, säger Malin Arvidsson.

För trogna länsteaterbesökare blir det många nya ansikten på scenen i En slavisk dans, dels genom flera kända frilansade skådespelare men också genom samarbetet med Västmanlands teater och med kulturskolorna i Örebro och Västerås. Totalt ska 17 personer fylla den lilla scenen på Örebro teater. 

Behov av något större 

Det är flera år sedan Staffan Göthe kom med en ny pjäs. Under 2000-talet har han mest arbetat i ett mindre format då han har skrivit för Brunnsgatan 4, Kristina Lugns teater. En liten teater som inte rymmer fler än tre skådespelare. När han skrev En slavisk dans kände han ett behov av att göra någonting större, berättade han nyligen för Dagens ETC. Och för honom handlar pjäsen om den förslavade dansen till självförverkligandets pipa, vår tids melodi. 

– Det här är mitt försök att förmedla det läge vi lever i, en tid med kaotiska värderingar som hyllar jaget och individen trots att vi inte är någonting utan varandra, säger Staffan Göthe.