Filmrecension

Recension: ”Unga kvinnor” – en ny triumf för Greta Gerwig

Publicerad 23 januari, 2020

Tonen i Greta Gerwigs tolkning av ”Unga kvinnor” gör det lätt att relatera till karaktärerna, även för kostymfilmsskeptiker. Bild: Bild: Wilson Webb/SONY Pictures

Dagens ETC

”Unga kvinnor” är nominerad till fem Oscars, bland annat bästa film. Ändå är det den uteblivna nomineringen, för bästa regi, som blivit en snackis. Signe Lidén ser ett drabbande drama som mycket väl kunde ha nominerats även i den kategorin.

Signe Lidén

Text

Det är 1860-tal och nord- och sydstater är i krig. I New England sitter de fyra systrarna March och väntar otåligt på att höra något från sin far, som är präst i armén. Deras mor Marmee (Dern) gör sitt bästa för att ta hand om både flickorna och byns mindre bemedlade familjer.

För en kostymfilmsskeptiker är det inte lätt att resa tillbaka 160 år i tiden. Men både Louisa May Alcotts bok ”Unga kvinnor” (på engelska första gången 1868) och tonen i Greta Gerwigs tolkning gör det lätt att relatera till dessa unga kvinnor. Systrarna är en drömmande, längtande tonårsflock – precis som nästan alla unga kvinnor jag varit eller känt. Men de längtar efter olika saker.