Underfundig stund i ”Kupé nr 6”

Den finska arkeologistudenten Laura (Seidi Haarla) vill se de berömda hällristningarna i Murmansk och har bokat tåget från Moskva. Det är slutet av nittiotalet, när Sovjet blivit Ryssland och walkmans en stapelvara. Men redan innan tåget lämnat perrongen har planerna spruckit: Lauras partner Irina (Dinara Drukarova) har bokat av när jobbet prioriteras före den pinande kylan vid Barents hav. I stället får hon dela kupé med gruvarbetaren Ljoha (Yurij Borisov), som bara några sekunder in i deras nya bekantskap hunnit hälla i sig en rejäl skvätt vodka. Det är bra jäkla långt mellan Moskva och Murmansk.

Tågfilmer, som ”Bara en natt” (1995) och ”Darjeeling Limited” (2007), är en egen liten undergrupp i sig inom den bredare roadmovie-genren. Genren som sådan har ofta ett klart och tydligt mål, resans slutdestination, men vägen dit består snarare av oväntade möten och små ögonblick än stora, dramatiska vändningar. Här, i ”Kupé nr. 6”, använder man de karga vintermiljöerna som rusar förbi utanför fönstren som storslagen kontrast till det intima kammarspelet i tågets trånga utrymmen.