Andra tävlingsprogram som flimrar förbi i det fiktiva tv-utbudet är ”Klättra för dollar”, där deltagaren klättrar uppför ett rep med fastsatta sedlar med aggressiva hundar i hasorna, och tv-kanalen själv klipper och klistrar glatt ihop ”postsanningar” angående Bens påstådda brott och det fabricerat lyckliga livet för programmets tidigare vinnare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
30 år senare ter sig ”The running man” – som de facto utspelar sig just år 2017 – i dag skrämmande lik den framtid den en gång förutsatte sig att skildra. Vi har massmedier som med eller utan statsmakters hjälp öppet manipulerar sanningen, en tv-kultur som solklart premierar plågsamma tävlingsmoment över människors välbefinnande och ett samhälle där den digitala tekniken styr oss mer än någonsin. Filmens televiserade gladiatorspel är en både otäck och profetisk framtidsskildring som, utöver att vara decennier före de lika visionära ”Hungespelen”-filmerna, steg för steg börjar närma sig det nutida tv-mediet.
Att många massmedier nyligen gick på bluffen med det omtalade ryska tävlingsprogrammet Game 2: Winter, där man lovade att placera ut ett 30-tal män och kvinnor i den sibiriska vildmarken och sedan låta dessa få klara sig helt på egen hand i nio månader, säger i sig något om våra inneboende förväntningar på dagens machiavelliskt betonade tv-underhållning. För det är inte för inte som tävlingsformat som Expedition: Robinson och Fear Factor, där självpåtaget lidande transformerats till modernt tidsfördriv, spridit sig som en löpeld över den globaliserade tv-världen.
Men vi behöver inte titta särskilt långt för att se liknande tv-tendenser. I SVT-programmet Mästarnas mästare ingår elstötar som ett obligatoriskt tävlingselement, och i vissa svenska tävlingsprogram är större kroppsskador en naturlig del. I långköraren Fångarna på fortet har exempelvis avslitna korsband, drunkningstillbud och ett halvår i rullstol efter brott på båda fötterna stått på agendan.
Nu manipulerar förstås inte på långa vägar nyss nämnda exempel med sanningar och människoliv på samma sätt som det fiktiva tv-programmet i ”The running man”. Men den mediala cynism Arnold Schwarzenegger och hans vänner bara kunde fantisera om för 30 år sedan, där vi glatt sätter på tv:n för att se andra fara illa, har definitivt kommit för att stanna. Och när skådespelaren George Clooney visade den mediesatiriska klassikern ”Network” (1976), där en tv-kanal på nedgång vinner nya tittarsiffror genom att ge ett av sina nyhetsankare fullt spelrum för sina excentriska utbrott, för en grupp ungdomar inför en påtänkt remake förstod ingen av dessa filmens satiriska element – allt i filmen var redan en naturlig del av deras reality-tv-dominerade vardag.
Ibland går utvecklingen så snabbt att det kan röra sig om bara några år innan fiktion blir till verklighet. Ett exempel är den personliga reklam som riktas till huvudkaraktären John Anderton i ”Minority report” (2002), att jämföra med i dag när i princip all reklam på nätet är skräddarsydd efter våra mätbara önskemål och fantasier. Ett annat exempel är Dave Eggers bok ”The circle” från 2013, där en nyanställd på ett fiktivt internetföretag snart dras in i en malström av kroppsnära teknik och högteknologisk kontroll. I dag, när filmen baserad på Dave Eggers bok just haft premiär, har it-jätten Google redan hunnit lansera de smarta glasögonen Google Glass (som förvisso floppade), samt storsatsa inom både ögonspårning inom virtual reality och artificiell intelligens. Dessutom har den sociala nätverkstjänsten Facebook i dagsläget ett 60-tal anställda som arbetar med hur vi i framtiden enklast ska kunna göra statusuppdateringar – genom tankeläsning.
”Folk älskar tävlingsprogram, wrestling, sport och våld. Så vad ska vi göra? Ge dem det de vill ha, så klart.” Så lyder den prosaiska slutrepliken från tv-presentatören Killian i ”The running man”, där han krasst konstaterar att kanalen helt enkelt levererar det som ger högst antal tittare – en sanning så god som någon i dagens tv-klimat. Vilka av dagens filmer som kan komma att bli morgondagens sanningar, och hur lång tid det tar innan vi är där, kan vi än så länge bara sia om. Och även om kandidater som ”Mad Max” och ”Interstellar” i nuläget ser ut att ha rätt goda chanser, finns förstås alltid möjligheten att vi landar i ”Star Trek”-filmernas demokratiskt strömlinjeformade superteknologi.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
