– Vad som hände då, vad som händer idag och vad som kan hända sedan är frågor vi måste diskutera, säger regissören och konstnärliga ledaren Kajsa Isaksson.

Konstnärinnan Sigrid Hjertén (1885–1948), författarinnan Nelly Sachs (1891–1970) och författarinnan Agnes von Krusenstjerna (1894–1940) var verksamma i en tid när utrymmet för kreativa kvinnor var begränsat. Alla tre led dessutom av psykisk ohälsa och behandlades på Beckomberga sjukhus för detta. Hur kön, hälsa och tidsanda hänger samman och vad det betydde för deras liv och konstnärliga utveckling, är sådant som Kajsa Isaksson vill lyfta.

– Jag har själv en diagnos, är kvinna och konstnär, vilket får mig att fundera kring hur mitt liv hade blivit om jag hade levt då? Och hur hade deras liv sett ut om de levt idag?

Feministiskt perspektiv

Karin Johannissons idéhistoriska essä om tre kvinnoöden förvandlas på scenen till tre monologer.

Manuset har tagits fram av Kajsa Isaksson i samarbete med dramatikern Emma Broström, och i den färdiga föreställningen kommer också ljud och musik att spela en stor roll.

– Emma Broström är en musikalisk dramatiker, som lyssnar och går nära inpå. Det kommer att synas i föreställningen, säger Kajsa Isaksson.

Den kvinnliga erfarenheten är något Kajsa Isaksson återvänder till i allt hon gör.

– Jag är en politisk regissör med ett feministiskt perspektiv, säger hon.

Leva utanför mallen

Både boken ”Den sårade divan” och dess författare har spelat en betydande roll för Kajsa Isaksson också på ett personligt plan. Hon träffade Karin Johannisson för några år sedan, i samband med att hon arbetade med kvinnliga dramatiker på Stockholms stadsteater. De två kom då att föra samtal som gjorde starkt intryck på Kajsa Isaksson. 

– De samtal vi hade om att vara människa, att vara kvinna och om att leva utanför mallen, är tankar som jag har burit med mig sedan dess, säger Kajsa Isaksson, som också läst och tagit del av Karin Johannissons övriga forskning.

Karin Johannisson, som blev Augustnominerad för ”Den sårade divan” avled 2016, men Kajsa Isaksson ser henne ändå som närvarande i det arbete hon nu gör. 

– Hon fick mig att fundera kring vad jag vill befinna mig i mitt skapande, och som människa och kvinna.