Träning och feminism – ett lyckat äktenskap

– ”Physical” visar definitivt en mörkare sida av träningsbranschen. Men samtidigt är det ett av få populärkulturella exempel som tagit den kvinnliga träningskulturen på allvar utan att avfärda den som kitsch, säger Danielle Friedman. 

Hon om någon borde veta. Nyligen utkom Danielle Friedmans bok ”Let’s get physical: How women discovered exercise and reshaped the world”, där hon metodiskt betar av kvinno­träningens alla faser, från 1950-talets funktionella kvinnogymnastik till 1980-talets aerobics-bonanza och vidare till 1990-talets fokus på muskler. Boken tar avstamp i en tid när fysisk träning för kvinnor ansågs kunna leda både till dödsfall och livmödrar som trillade ut, och när många trodde att en kvinna som sprang öppet utomhus var jagad av någon. 

Kvinnors makt och styrka

Medan andra världskriget hade gett amerikanska kvinnor en möjlighet att delta i arbetslivet och sporter som baseboll på samma villkor som männen, skickade 1945 års världsfred dem tillbaka till hemmet med uppmaningen att ”bete sig som kvinnor”.  

– När jag ser på tillvaron för 1950-talets kvinnor, en tid när kvinnor i regel inte hade kontakt med sina egna kroppar, är det inte svårt att dra paralleller till hur kvinnors makt sedan dess ökat gradvis i takt med vår ökade fysiska styrka, säger Danielle Friedman. 

Att den feministiska rörelsen har haft ett kluvet förhållande till träning och träningsbranschen framstår tydligt i boken. Från att inledningsvis ha förkastat hela idén med att träna kom feministikonen Gloria Steinem senare att börja träna själv, och konstaterar i sin bok ”Moving beyond words” att: ”En rörelse består bara av människor som rör sig. Att känna dess värme och rörelse runt oss är målet såväl som medlet.”. 

– Under min research förvånade det mig hur mycket av sig själv och sin kropp hon faktiskt har beskrivit. Gloria ­Steinem har, utöver sitt värv som aktivist, skrivit mycket både om kvinnors kroppar och om träning, och det har varit en stor inspiration under arbetet med boken. 

Ätstörningar och aktivism

Ett av bokens intressantaste avsnitt är berättelsen om hur skådespelerskan Jane Fonda kom att bli en frontfigur för 1980-talets aerobicsvåg, med en historia som uppenbarligen inspirerat till stora delar av tv-serien ”Physical”. Liksom den fiktiva Sheila hade Jane Fonda också en bakgrund med både ätstörningar och politisk aktivism, och var också gift med en aspirerande politiker, i Jane Fondas fall Tom Hayden, en av de åtalade i den så kallade Chicago 7-rättegången som ägde rum efter demokraternas partikonvent 1968. 

När den aerobicsfrälsta Jane Fonda i slutet av 1970-talet kom på idén att starta en träningsstudio för att finansiera sin makes politiska initiativ ­”Campaign for economic democracy” var det bara början på en trendsättande mångmiljonindustri. Fondas tränings-vhs ”Jane Fonda’s workout” kom att med mer än 17 miljoner sålda exemplar bli startskottet för hela hemvideoindustrin, samtidigt som Fonda 1984 rankades som världens fjärde mest inflytelserika kvinna sida vid sida med namn som Moder Theresa och Nancy Reagan. 1986 hade Jane Fondas aerobicsimperium genererat 17 miljoner dollar till organisationen som stod bakom hennes make, som paradoxalt nog ogillade hela idén med aerobics. 

Patriarkala kroppsideal

Medan kvinnor världen över kom att ”göra Jane”, det vill säga att träna enligt Jane ­Fondas workoutprogram, fanns det ­också de som kritiserade ­konceptet för att över tid ha blivit för kroppsfokuserat och ”ett redskap för patriarkatet”. 

– Samtidigt som den kvinnliga träningsrörelsen har potential att generera både styrka och mentala och känslomässiga fördelar, har den bitvis också varit sammanlänkad med patriarkala budskap om hur en kvinnas kropp bör se ut och tanken att vi måste förändra oss för att bli älskade. Samtidigt tror jag att kvinnors känsla av att vara fysiskt starka och ha tillit till sina kroppar också kommer att spilla över till andra delar av livet, säger Danielle Friedman. 

Den pågående pandemin och dess restriktioner har helt ritat om kartan för många vad gäller träning. Danielle Friedman menar att det är svårt att veta om vi kommer att återgå helt till gymmen, eller om hemmaträningen är här för att stanna. 

– Men det faktum att så många träningsformer nu går att utöva på nätet har gett nya möjligheter. Jag har hört många kvinnor berätta hur de testat träningsformer digitalt under pandemin som de inte skulle ha vågat sig på annars, säger Danielle Friedman och avslutar: 

– Den här perioden har dessutom lett till en omprioritering av hur vi faktiskt vill spendera vår tid. Jag tror att vi på sikt kommer att se en varsammare syn på träning och varför vi tränar.