Timråduo bakom filmen om parkvakten i Sarek

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

25 år gammal blev Edvin ”Sarek” Nilsson 1953 den första parkvakten i Sarek. Under många år tillbringade han mycket av sin tid i vildmarken, ofta tillsammans med kameran och frun Isa. 

– Det finns inte en månad som jag inte har varit där. Men slutet av april och maj månad är den tid av året som jag har besökt Sarek mest under årens lopp. Det är den här tiden som järvarna har ungar i lyan, björnarna kommer upp ur idet och lodjuren visar sig, säger han i filmen.

Ökad förståelse 

Filmerna om de stora rovdjuren och älgarna i Sarek bidrog till en ökad förståelse för naturen bland många. Förutom att dokumentera Sarek i film skrev Edvin Nilsson också flera böcker om området. Den första Sarek: vandringar i vår sista vildmark gavs ut 1973 av Bonniers och såldes i stor upplaga.

– Hans röst var viktig. Han hjälpte till med allt möjligt. Han var myndighetspersonen, praktikern, forskaren och fältchefen. Sedan var han även författaren och fotografen, berättar Dag Jonzon.

Filmen har tagit två år att göra men arbetet med den började ännu tidigare, inte minst vad gäller finansiering, där förutom SVT även Filmpool Nord och Film i Västernorrland har bidragit ekonomiskt.

Fick träna sig i form

Dag Jonzon berättar att Edvin och Isa Nilsson inte var svårövertalade till att vara med i filmen, trots att Edvin var 86 år gammal när den spelades in. Resan till Sareks hjärta i Rapadalen var dock tuff för 86-åringen som har problem med ryggen och fick träna inför resan. Men det var inte förgäves. Edvin Nilsson hade saknat naturen som han hade jobbat i under så många år och var glad att få komma dit ännu en gång.

– Några dagar senare var det kallt och snö men den dagen vi kom dit var det 20 grader varmt och vindstilla trots att det var september. Det var som att det var meningen, säger Dag Jonzon.

Kameran som användes under det tvååriga filmprojektet har filmaren Joakim Sandström själv byggt ihop för att få till den alldeles speciella filmiska ton som de ville ha. 

– Filmen handlar om människans förhållningssätt till naturen. Vi vill väcka känslan av vad som är på väg att försvinna; att vara i naturen och vara delaktig genom att lyssna, spåra och värna. I dag är naturen mer en arena där vi jagar upplevelser.