En figur med rött ansikte, glasögon och gul näsa inleder ”Labyrint”, en renodlad bilderbok i stort format. På de vägar som går genom uppslagets myller av färgglada grupper av människoliknande figurer, djur och figurer som inspirerats av bilderna i de digitala spelvärldarna. Gångarna mellan grupperna är, som bokens titel anger, upplagd som en labyrint, där det gäller att hitta rätt väg ut.
Boken innehåller 16 labyrinter av skiftande slag. Här finns en sorts kvarter utan tak, där det gäller att hitta sin väg genom de öppna dörrarna in till möblerade rum, innergårdar men också oväntade platser. Här finns också tempelliknande byggnader, något som ser ut att vara märkliga detaljer sett i ett mikroskop, en djungelliknande plats befolkad av tigrar och futuristiskt utformade platser i starka färger och en flygbild över en tätbefolkad strand med färgglada parasoller.
Påminner om sällskapsspel
”Labyrint” är starkt präglad av ett digitalt bildspråk. Miljöerna i ”Maraton” är av en helt annan karaktär, där det är mjukare färger och mer organiska linjer som gäller. Boken inleds vid startlinjen för en grupp maratonlöpare. Loppet går ut ur staden till en landsbygd som rymmer skrämmande möten, då löparna blir jagade av vilda djur, siktade på av bågskyttar och hamnar i en svärm av fladdermöss. Loppet går genom ett stort antal varierade miljöer och passerar dessutom från dag till natt. Det hela slutar med målgång och prisutdelning.
Båda är silent books, det vill säga böcker helt utan text. När det kommer till innehållet så kan bilderna i ”Labyrint” locka till en rad småhistorier medan ”Maraton” snarare består i en längre berättelse, där läsaren kan hitta och binda samman karaktärer och händelseförlopp på olika sätt. ”Labyrint” kan också sägas ha en funktion som påminner om sällskapsspel, i letandet av möjliga vägar.
Sätt att skapa kontakt
År 2012 inleddes ett projekt i Italien, där silent books användes som ett sätt för komma i kontakt med och stimulera barnen på flyktingförläggningar. Projektet startade av organisationen IBBY, som arbetar med att främja barns läsning. Några år efter försöket i Italien startade IBBY ett liknande projekt även på några orter i Sverige, där det fanns flyktingmottagning.
Som stimulerande läsning fungerar genren även för andra. I en värld där många barn tillbringar mycket tid med att spela digitala spel är de tysta böckerna en befriande analog motvikt. Här finns mycket spänning och rörelse, men ingen färdigskriven berättelse som leder en dit. Det blir istället den egna iakttagelseförmågan och fantasin som agerar inkörsportar.
