Efter att länge ha varit ett fenomen inom internethumorvärlden med sin webbserie Awkward black girl, tar den 31-åriga Los Angeles-baserade komikern Issa Rae steget till den ”riktiga” tv-världen med sin HBO-serie Insecure. Liksom i sina tidigare projekt spelar Issa Rae även här på sina egna osäkerheter, med ambitionen att utvidga representationen av afroamerikansk kvinnlighet inom populärkulturen – som hon tycker ofta är negativt laddad. Och hon vill även öppna upp för fler naturalistiska, universellt tilltalande skildringar av vardagligt självtvivel.
– Titeln kommer från att det på tv är så vanligt förekommande med karaktärer som är starka och djärva, i synnerhet gällande svarta personer. Och så alla superhjältar som är så magiska och oövervinnerliga. Var tog skildringarna av resten av oss vägen? Vi som inte är några av de sakerna? Och hur ser resan ut till att bli mer självsäker? Jag älskar att höra och se historier om folk som inte är samlade och säkra i sig själva, men som sedan hittar det inom sig. Jag ville skapa något som visar upp det förloppet, från osäkerhet till självförtroende.
Det säger Issa Rae när Dagens ETC träffar henne i Los Angeles under den årliga Television Critics Association-konferensen. Kvinnliga vänskapsrelationer står i centrum i Insecure och Issa Rae vill bidra till att överskrida stereotyper som att afroamerikanska kvinnor är konfliktsökande.
– Mainstreamgestaltningar av svarta kvinnliga relationer är ofta antagonistiska, med en massa konflikter, där tjejer kastar stolar på varandra. Jag känner ingen som gör det, och är inte fysiskt våldsam med mina vänner. Istället stöttar vi varandra när vi är nedstämda, och triggar varandra på ett konstruktivt sätt. Det är specifikt för mina relationer, men också allmängiltigt.
Humorn i Insecure pendlar från det oskyldiga till det obscena. Ett exempel är dialogen som tar form kring uttrycket ”trasig fitta”.
”Svart beteende”
Issa Rae förklarar att uttrycket uppkom i jargongen med en vän.
– Vi skämtade om att våra fittor med Marge Simpson-röst säger ja eller nej när en kille kommer fram. Och i tv-serien känner min bästa väninna att hon drar till sig fel sorts män, varpå jag säger att hennes fitta nog är trasig.
Issa Rae spelar en version av sig själv i tv-serien, där hon i södra Los Angeles lever i ett icke-tillfredsställande förhållande och arbetar för en ideell organisation för innerstadsbarn. Kollegorna är främst vita, och behandlar karaktären Issa med en ambivalent nyfikenhet. Ett återkommande tema är ifrågasättandet av vad ett ”svart beteende” är, vilket Issa Rae som nördigt barn och sedermera akademiker vid Stanford University själv har konfronteras med.
– Det är bara att konstatera att det finns en vedertagen föreställning om vad det innebär att vara svart, som har upprätthållits, kontinuerligt förstärkts och accepterats genom skildringar i den mediala mittfåran. Och om man som jag inte manifesterar många av de maner och beteenden som denna förställning utgörs av, innebär det då att jag inte är svart? Eller innebär det bara att man inte passar in denna snäva definition? Ens svarthet kan man ju inte fly ifrån.
Annan sida av Los Angeles
Los Angeles må vara den mest filmade staden i världen, men södra delen av detta enorma urbana virrvarr, har sällan beretts de rättvist balanserade återgivningar som området kräver. Även detta vill Issa Rae ändra på med tv-serien, och gå bortom vålds- och gängkonnotationer.
– Los Angeles var en viktig komponent i detta, och då särskilt södra Los Angeles. Området Inglewood återkommer genom hela första säsongen, där jag växte upp, och det är en plats som i klassisk television ofta har porträtterats som präglat av gängmedlemmar och gatuvåld. Så på samma sätt som tv-serien Entourage lyfte fram Hollywood och Beverly Hills och norra Los Angeles och gjorde de områdena sexiga, ville vi göra samma sak med de LA:s södra delar.
Med all den bekräftelse som Issa Rae har fått på sistone, hur osäker är hon egentligen i dag?
– Jag skulle säga att jag är väldigt självsäker i min osäkerhet. Jag vet vad mina svagheter är och det är helt okej. Jag har lärt mig att älska mig själv för den jag är, och den resan fortsätter.
