Stans mest omtalade kulturhus

Förra lördagen var det öppet hus med visning av alla föreningar och aktiviteter, däribland den nyöppnade serietecknarverkstaden.
Ett demonstrationståg vandrade till Rådhuset och senare på natten genomfördes en tillfällig ockupation, liknande den för 30 år sen av brandstationen i kampen för ett fritt kulturhus. Nu av Rosenlunds herrgård, som också varit aktuell i diskussioner om kulturverksamhet av något slag.
Den varma stämningen lockade en strid ström av människor där småbarn och ungdomar trängdes med äldre.

Ovisst läge

Det är uppenbart att kulturhusföreningen lyckats uppnå den mix och välkomnande känsla som också torde vara kommunens avsikt. Men beslutet står fast att kulturhusföreningen inte längre ska stå för driften, och kommunen har lämnat in en stämningsansökan. Eftersom hyresavtalet är otydligt formulerat har ärendet nu bollats till tingsrätten och det är ovisst hur lång tid det tar att få besked där.

S och C röstade mot kommunens beslut, och beroende på valutgången i höst kan det rent av bli så att beslutet hävs, har S deklarerat.

Alternativ mötesplats

Oron bland föreningarna – däribland Folkets bio, som fått kämpa hårt för att få medel för sin fortsatta existens i Jönköping – är att hyresavgifterna kan komma att marknadsanpassas och höjas avsevärt.

På övervåningen har den nyöppnade serietecknarverkstaden öppnat dit många nyfikna sökt sig, både barn och äldre.
– Tanken är att det kan vara en alternativ mötesplats för kulturintresserade på lördagarna, där man kan träffas och bolla idéer, säger serietecknaren Annika Giannini. Det saknar jag i Jönköping.

Förstår inte orsakerna

Här huserar även spelföreningen, snickeriet och keramikverkstaden. Det största rummet inhyser spelföreningen som också är den äldsta i huset. Idag har den nära 150 medlemmar och många nyinflyttade studenter söker sig hit.

Peter Alsén turnerar flitigt runt om i landet på olika figurspelturneringar.
– Jag kom hit för ett år sen, och trivs jättebra här. Det är ett fantastiskt hus som vi får använda, och kontakten med kulturhusföreningen som arrangerar allt fungerar mycket bra.
Gabriel Garancz som spelar klassiskt brädspel håller med.
Båda har svårt att förstå kommunens agerande och orsakerna bakom beslutet.
– Jag vet inte om det finns annat som ligger bakom, men de är inte öppna i sina motiveringar, tycker Gabriel.

Generationsskifte

Jan Igefjord, numera pensionär, tidigare anställd i kommunen med ansvar för integration- och mångfaldsfrågor, tar klart ställning för kulturhusföreningen.
– Det har blivit prestige i frågan, också att man vill bli av med Bokcaféet, vilket jag tycker är fel. De fyller ett tomrum, har mycket bra böcker och det är bättre att de är här än att man kastar ut dem. Naturligtvis får det inte vara någon olaglig verksamhet, men det har ju inte kunnat bevisas.
– Man behöver inte gilla allt, men det måste finnas plats för olika åsiktsyttringar. Man får inte heller glömma att det är ett generationsskifte nu.

Sebastian Dahlander, berättar att kulturhusets driftsbidrag på 160 000 kronor är lägre än för motsvarande kulturhusföreningar i landet.
– Kommunen säger att vi kostar dem totalt tre miljoner i utebliven hyra, men vad är det om man jämför med andra kostnader? Bara skylten för kulturhuset Spira kostade 3,2 miljoner.

Mani Caspian är aktiv i verksamheten sen 1989 när han kom till Sverige från Iran.
– Huset betyder oerhört mycket för mig fortfarande.
Efter en nedgång i verksamheten då han gick ur styrelsen, har man åter hittat tillbaka till sin kärnverksamhet, säger han.
– Det känns jättebra nu med alla unga som engagerar sig. Här finns också många med psykiska problem som får stor hjälp. Landstinget borde kunna bidra och se till hur mycket kulturhuset gör för att avlasta dem.

Ingeli Aalto