Människor som flyr, volymer som tränger på, pressveck och bekymmersveck, gränser som sluts, döda barn och brinnande flyktingbostäder. Ingen går opåverkad när världen brinner.
– Det finns en utbredd frustration över allt som händer idag. Det som gör det så svårt och smärtsamt är att det skulle kunna vara vi, det är vi, våra medmänniskor som råkar illa ut. Det finns inget vi och de i det som händer, vi drabbas alla, Charlotte Qvandt.
Anna Jörgensdotter beskriver tiden vi lever i som ett svart hål.
– När man tror att gränsen är nådd kommer ytterligare ett vansinnigt beslut. Människor sviks och överges. Det är farligt för precis alla, säger hon.
Samtidigt finns en stark mänsklighet, ett motstånd som verkar i det tysta, påminner hon.
– Det får vi inte glömma. Det är lätt att tänka att vi inte kan göra något åt kriget i Syrien, men det kan vi ju. Vi kan hjälpa barnen och familjerna som flyr, och stötta varandra i arbetet för en annan möjlig värld, säger Anna Jörgensdotter.
”Lyder under andra lagar”
Behovet av att känna att man inte är ensam är stort nu. Det var en av drivkrafterna bakom arbetet med antologin, säger Charlotte Qvandt.
– Det går att ta upp tråden där man står. Det krävs varken rikedom eller spetskompetenser, alla färdigheter behövs, säger hon.
Dikterna handlar om krig, förluster och stängda gränser – högaktuella ämnen i den offentliga debatten, en debatt som dock lätt fastnar i utstakade spår. Där kan konsten och poesin spela en roll och bidra med något utöver vad artiklar, ledarsidor och manifestationer förmår, menar de.
– Poesin lyder under andra lagar och verkar på andra nivåer än prosan. Den kan upplösa verklighetens faktiska gränser och få tillträde till platser inom oss dit den allmänna debatten inte når, säger Charlotte Qvandt.
Vad konsten egentligen förmår är ett ständigt återkommande tvivel, säger Anna Jörgensdotter. Hon landar ändå i övertygelsen om konstens samlande kraft.
– Poesin och konsten är ett alternativ till den offentliga debatten. I poesin kan ord och tankar som inte får rum någon annanstans komma till uttryck. Den kan skaka om ordningen, alstra mod och hjälpa oss att se att något annat är möjligt, säger Anna Jörgensdotter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En kör av röster
Det är en bred skara samtida diktare som bidragit till Om detta sjunger vi inte ensamma, sammanlagt 28 poeter med rötter i olika delar av världen.
– Vi valde poeter som inte väjer för mörkret, men också poeter som har ett radikalt formspråk och törs gå utanför gränserna, säger Anna Jörgensdotter.
Var och en har utgått från den punkt där de befinner sig och blickat ut från den, menar Charlotte Qvandt, som själv bidragit med en dikt.
– Tillsammans bildar rösterna en kör, en ilsken sorgesång, som rör sig i samma riktning, trots att alla sjunger sin egen vers i en egen stämma.
Alla texter utom ett par är nyskrivna för antologin. Det har varit ett intensivt arbete sedan idén kom upp i höstas, tills idag när boken är tryckt och färdig.
– Det känns fantastiskt att boken kommer ut nu. Allt från idé till färdig bok har flutit på, att inte stöta på patrull någonstans på vägen känns unikt och signifikativt för boken. Vi behöver de här texterna nu, vi behöver göra något. Det vore tröstlöst annars, säger Charlotte Qvandt.
Charlotte Qvandt väljer:
”Gränser och taggarna
är döva
De hjärtlösa liggandes på färgglada sedlar
skriver under nya lagar
hela tiden
Bomber,
taggar
och murar
vid gränserna är syskon
födda av en galen mor.”
/ Jila Mossaed
”De dödas språk kan ingen översätta.
De levandes är svagt. Vad som än sker
är det som gäller dock: att fortsätta.
Att fortsätta, det är det enda rätta.”
/ Ur Efter ännu ett terrordåd av Malte Persson
Anna Jörgensdotter väljer
Det komma tre båtar
i smuggelfartygets botten föds det fullgångna fostret
i smuggelfartygets botten, späda briserande babybarn
förtunnas, där blåser tre vindar på haven
där sjunker tre båtar på havet,
havsvågor sköljer det döda barnet,
medelhavet suckar över barnets fot och armar,
armarna som barnet drömmer
är armarna som barnet drömmer
är händerna är fingrarna,
läckagevattnet läcker in i barnets iris
i havets öga speglas små stjärnor
byssan lull, kittelen full i havet
havets väsande väggvaggande kyrkogård.
/ Helene Rådberg
Martin Halldin väljer
Det här betyder omänniska det här betyder lydnad det
här betyder straffhållning.
En kropp byttes.
Det här är ett avtal om företeelse.
Det här är översättning av hud och ljud i allas
vätskeomlopp.
En hudyta där hudens artspecifika mönster sprids och
degenererar.
Fläckar.
Transplanterar. Byter ut oss.
Buktar.
Överför.
Sötebröd är alltid sötebröd.
Orena.
Smittar men tvättas.
Inte mer våld än vad lagboken kräver.
Inte mer våld än vad agboken kväver.
Inte mer våld än slagboken av näver.
Inte mer våld än vad magboken häver.
Inte mer våld än vad dagboken blöder.
Inte mer våld än vad gråtboken väver.
Inte mer våld än vad blodboken behöver.
(de bad om vatten, men polisen skrattade)
/ Ur Ordningen av Petra Mölstad
