Philip Roth är en av USA:s mest prisade författare. I dagarna återutger Bonnier hans Amerika-trilogi och Konspirationen mot Amerika i en volym. ETC:s Rasmus Landström läser ett magistralt och skimrande verk om USA:s allra svartaste sidor.
Vad är det för stolle på Bonnier som har hittat på det här? Att ta fyra av Philip Roths tegelstenar och slå samman i en volym. Det rör sig om Amerika-triologin som skrevs i slutet av 90-talet samt den kontrafaktiska historieskildringen Konspirationen mot Amerika från 2004. Jag har ägnat hela sommaren åt att läsa dess 1500 tätskrivna sidor och i början av juni var det uppfriskande. Men vid det här laget känner jag mig utmattad. Och rasande. Philip Roths Amerika är något av det mest skoningslösa som har skrivits de senaste decennierna, en frustande uppgörelse med USA och dess medborgare. Framåt sensommaren får den mig att börja hoppas att Donald Trump vinner valet i november och att han förvandlar landet till en ”Failed State”. Det är vad en sommar med Philip Roth kan göra med ens psyke.
Den första boken i trilogin är Amerikansk pastoral som publicerades 1997 i USA. Historien berättas ur författaren Nathan Zuckermans perspektiv, Philip Roths alter ego sedan 60-talet. I början av boken blir han kontaktad av ”Swede” Levov, en vän från barndomen. I ungdomen var Swede basketproffs, på äldre dagar tillverkare av baseballhandskar; en helylleamerikan med andra ord. Swede vill att Zuckerman ska skriva en krönika över hans bortgångne far, något som snabbt visar sig vara en förevändning för att prata om hans dotter Mary – familjens svarta får som blev Vietnamdemonstrant och terrorist på 60-talet. Zuckerman – som motvilligt tar på sig uppdraget – börjar gräva i familjens historia och så småningom visar det sig att ingen är vad den utger sig för att vara. Han upptäcker att Swede är en olycklig man som blir bedragen av sin fru och att dottern gått med i en hinduisk sekt och lever som en kastlös. Detta är typiskt för Philip Roth – han är troligen USA:s bästa författare på att klä av sina karaktärer hemligheterna och på samma gång avslöja mörka sidor i USA:s historia. Amerikansk pastoral är en berättelse om hur Amerika togs ut ur illusionen om ”The Greatest Country on Earth” på 60-talet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I Gift med en kommunist som publicerades året efter Amerikansk pastoral besöker samma Zuckerman sin gamla mentor Ira Ringold, kommunist och skådespelare. Här visar Philip Roth sin underbara blick för historiska ironier: Ira har blivit folkkär genom att spela Abraham Lincoln på en varietéteater på 30-talet. Publiken älskade att se den store radikalen lägga marxistiska formuleringar i landsfaderns mun. Detta blir dock både början och slutet på Iras karriär, för under 50-talet blir han utsatt för senator Joseph McCarthys kommunistjakt. När Zuckerman träffar honom är han en bruten och bitter man som – såklart – visar sig vara en annan än den han utgivit sig för att vara.
Personligen är detta min favorit i trilogin. Gift med en kommunist innehåller troligen det bästa porträttet av McCarthy-eran jag har läst och den ger en knivskarp bild av en tid präglad av paranoia och förföljelse av oliktänkande. Ibland får jag för mig att den utspelar sig på 1600-talet, med häxprocesser, skampålar och en massa andra former av offentligt vanhedrande av människor.
Samtidigt finns det ett problematiskt drag i Gift med en kommunist, i porträttet av Iras fru Eve. Hon är en klassisk femme fatale som hänger ut Ira i pressen och låter publicera hans dagbok. Även i den sista – svagaste – delen i trilogin Skämfläcken (2000) återkommer denna stereotypa femme fatale då en litteraturprofessor blir utsatt för en skådeprocess när han vägrar ta in feministiska och postkoloniala perspektiv i sin undervisning. I den delen heter nemesisen Delphine – en politiskt korrekt robot som befordrats till professor genom att referera till rätt (postmoderna) teorier.
I USA har Philip Roth fått utstå mycket kritik för sina kvinnoporträtt. Och det med rätta – det finns ett misogynt drag som går rätt igenom trilogin. Samtidigt finns det en komplikation: det underliggande temat i böckerna är svek. Philip Roth må vara misogyn, men samtidigt framställer han männen i lika dålig dager. Philip Roths värld är mörk, människor är opålitliga och politiska projekt är i längden ohållbara. I Amerika-trilogin gestaltar han detta på olika nivåer. I Gift med en kommunist sviker Eve sin man som anklagas för att ha förrått nationen. Och detta berättas av en lärjunge som förrått sin profet.
Det är också ur detta perspektiv som valet att ha med Konspirationen mot Amerika i boken blir begripligt. Romanen skiljer sig avsevärt från de andra böckerna, både stilmässigt och innehållsligt: den är inte som de tidigare böckerna uppbyggd av fräna dialoger utan av torr historieskrivning. Den handlar om judarnas situation i 30-talets USA, fast inte i ett USA där Franklin D. Roosevelt är president, utan där antisemiten Charles Lindbergh erövrat posten. Det är en ruskig historia som kunde vara sann – Charles Lindbergh var i verkligheten en hårsmån från att erövra presidentposten – och boken berättar om åsiktskorridoren smalnar av och livsutrymmet för judarna krymper.
Denna bok är intressant att läsa i ljuset av trilogin. Ifall de tidigare böckerna handlar om människor som på olika sätt sviker högre ideal – familjen, nationen, vetenskapen – så inverterar Konspirationen mot Amerika förhållandena; här får vi bevittna hur en stat sviker sina medborgare och hur ord som demokrati och människovärde vanställs till oigenkännlighet av en despot. På så sätt tydliggör boken något som också gäller för trilogin; under Philip Roths kolsvarta pessimism klappar ett progressivt hjärta, och i slutändan gör det läsningen uthärdlig.
