Recension

Skolgården skildrad som fängelsets rastgård

Publicerad 25 augusti, 2022 (Uppdaterad 25 augusti, 2022 )

Bild: Fokets bio

Dagens ETC

”Playground” skildrar i barnens ögonhöjd hur det är att börja skolan och navigera i alla faror som lurar på skolgården. David Weiss har sett en estetiskt väl genomförd film som gör fängelsefilm av barndomsskildringen och som väcker hans egna skolgårdsminnen.

David Weiss

Den sjuåriga Nora (Maya Vanderbeque) är rödgråten i sin pappas (Karim Leklou) famn. Har en nära anhörig dött? Ett husdjur gått bort i förtid? Nej, det är första skoldagen och Nora är inte det minsta sugen på att anpassa sig till en helt ny värld. Hennes äldre bror Abel (Günter Duret) går i samma skola och det ger ändå förtröstan. Men det visar sig snart vara ett svårhanterligt problem: Abel blir mobbad och Nora behöver lära sig när det är bäst att kolla åt andra hållet och när man faktiskt ska säga till fröken.

”Playground” har sedan sin premiär i fjol blivit överöst med utmärkelser, bland annat kritikerpriset i Cannes och hela sju vinster på Belgiens motsvarighet till Guldbaggegalan. Det är enkelt att förstå att filmen slagit smalt som brett: den är estetiskt genomtänkt samtidigt som den är lätt att knyta an till.