Sevärd nyskapande nagelbitar-thriller

Varför är han så jävla otrevlig, fattar han inte att larmoperatörer måste lugna, trösta och hjälpa folk när de är i livets värsta situationer? Det är min första reaktion på hur Asger (Jakob Cedergren) beter sig när han svarar i telefonen på danska Sos Alarm. För han utgår från att alla som ringer in är fulla eller höga, att de får skärpa till sig, att de inte behöver ambulans. Så småningom trillar bitarna på plats: han är polis, van att jobba på gatan, och är tvångskommenderad till skrivbordstjänst (det är poliser som svarar i telefonen när danskarna ringer 112) i väntan på rättegång för något våldsamt han har gjort.

Snart ringer Iben, en kvinna som genom att kalla honom ”min lilla skatt” får Asger att förstå att hon låtsas prata med sitt barn och genom ja- och nej-svar förmedlar att hon har blivit bortförd mot sin vilja. (Ett scenario som filmskaparen Gustav Möller säger att han hittade i ett Youtube-klipp med ljudfilen från en autentisk kidnappning.)