Den extrema subkulturen black metal och Norge går hand i hand, men ett 30-tal år efter att kyrkbränder och mord skakade landet har bandet ”Witch Club Satan”, blivit höstens stora snackis. Det handlar om tre unga kvinnor som vill störta ”gubbimperiet” – som enligt dem utgör stora delar av genren.
– I Norge har det skett ganska mycket inom Black metal de senare åren. På gott och ont har det varit mycket drama genom historien. En del band har varit involverade i nazistiska och fascistiska rörelser och det tar vi fullkomligt avstånd ifrån. Vi har en helt annan agenda och står på strikt motsatt sida, säger bandets basist Victoria Røising.
Första singeln ”Hysteria” – som hyllade kvinnlig ilska och aggression, släpptes så sent som i juni i år. Tillsammans med en makaber scenshow och det faktum att de enligt egen utsago knappt kan spela sina instrument fick de snabbt stor uppmärksamhet. Witch Club Satan har spelat på en lång rad festivaler och blivit omskrivna i allehanda media sedan dess.
– Witch Club Satan är både ett konstprojekt och ett band. För oss är det ingen motsättning. Vi jobbar visuellt med kostymer och scenografi. Men vi är också ett band. Black metal är extremt teatralt i sig själv, vi har egentligen bara tagit det vidare, säger Victoria Røising.
Witch Club Satan. Bild: Daniel Lilleeng & Helge Brekke
Politisk och primitiv
Upplägget har skapat lika delar hyllningar och hat. Men att provocera fram känslor ligger i ”projektets” vilja, menar bandet.
– Jag tror att många har blivit väldigt provocerade och tyckt att det varit skit. Det beror nog mycket på att vi är kvinnor – som står där med största självförtroendet och spelar dåligt, säger Victoria Røising.
– Tre unga kvinnor som tar plats. Det blir en provokation för vissa, men samtidigt inspirerande för andra, fortsätter hon.
Witch Club Satan vill tillbaka till den Black metal som fanns på 80-talet, som var mer politisk och primitiv.
– Vi har varit tvungna till det då vi inte kan något annat. Musiken handlar inte om att vara fin eller duktig, utan om energin. Den kanaliseras genom bråk och brutalitet.
Låt om Lucia
Med nya singeln ”Solace Sisters” bryter de ännu fler genrekonventioner och hyllar ljuset istället för mörkret. Lucifer får bereda plats för Lucia och nihilismen får maka på sig för hoppet.
– Black metal är en genre som romantiserar mörker, död och ödeläggelse – så vi provade att ställa oss på andra sidan, och se om ljuset kan vara lika brutalt som mörkret. Vi är inte så intresserade av hopplöshet som koncept. Det är vi som lever i den här världen, så vi måste göra något med den.
