– Föreställningar jag hade sett köpte jag på kassettband eller CD – så småningom även de jag inte hade sett. Jag har sett vissa mästerverk i tio olika uppsättningar, som ”West side story”.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Vill visa hantverket
Serien varvar folkbildning och underhållning – ett koncept SVT lyckats med i bland annat ”Historieätarna” och ”Fråga Lund”. I sex avsnitt tar Sarah Dawn Finer med tittarna till West End och svenska privatteatrar, men framför allt till musikalvärldens absoluta centrum Broadway, där hon träffar kompositörer, artister, producenter och teaterägare.
– Jag vill visa vilket hantverk det är. Vad är en musikal och hur kom genren till? Hur skapar man en föreställning? Hur lever man när man spelar åtta föreställningar i veckan och aldrig har ledigt?
Hon hade lika gärna kunnat pitcha en serie om Motown eller om Oscarsgalan, två andra favoritområden, berättar hon.
Vad har gjort störst intryck på dig under arbetet?
– Att jag har fått så många ”ja” från folk som jag ingen trodde jag skulle få träffa. Det var helt surrealistiskt att sitta med kompositören Alan Menken och höra honom spela musiken från ”Aladdin” och ”Den lilla sjöjungfrun”, som jag växte upp med.
Särskilt sound
Musikal är en genre som många har svårt för. De stora gesterna, steppnumren, att ensemblen plötsligt brister ut i sång och dans, spelstilen – det finns mycket att rynka på näsan åt.
– Det kan vara oerhört glättigt och töntigt, det kan vara gjort på formler men utan eftertänksamhet – och när det är dåligt är det verkligen dåligt. Men när musikal är bra så är det den ultimata konstformen, säger Sarah Dawn Finer.
Musikalmusiken har ju ett väldigt speciellt sound. Hur kommer det sig?
– Berättandet kräver mer av musiken, som att karaktären måste få uttrycka exempelvis sin nyfikenhet både i ord och ton. Kompositören Stephen Schwartz säger i serien att det är lättare att skriva en poplåt – där kan man stanna i en känsla, men här är det en rörelse där låten måste landa på ett annat ställe än där den börjar.
– Men soundet håller på att förändras. När Elton John skriver musikal låter det annorlunda.
Som en teaterägare säger i din serie – det är ett mirakel att musikalerna alls blir verklighet. Tror du att folk fattar hur svårt det är? Dels att framföra, men också att skriva och få ihop till ett paket.
– Nej, jag tror inte att folk fattar det, och det var verkligen en av de viktigaste sakerna vi ville visa. Så folk här hemma förstår vad de ser. Eller inte ser.
Vad är den största skillnaden mellan den svenska branschen och den i New York eller London?
– En påtaglig skillnad är att vi så sällan gör originalverk, vilket är synd. Benny Anderssons och Fredrik Kempes svenska tongångar i ”Så som i himlen” och ”Kristina från Duvemåla” gör det säkert lättare att identifiera sig med det som händer på scenen.
I USA är varje uppsättning en stor investering. Det är inte ovanligt att en uppsättning kostar motsvarande hundra miljoner kronor. Och det finns inga garantier för att publiken kommer – till och med klassiker som ”Cats” och ”Fantomen på operan” ansågs som kontroversiella när de hade urpremiär. Och säljer föreställningen inte så överlever den inte.
– Om en Broadwayshow har sålt dåligt kan den läggas ner efter premiären – trots att det har tagit sju år att skapa den. Så gör vi inte riktigt här i Sverige.
Dessutom är arbetsvillkoren lite mer humana här. Utomlands spelas föreställningarna ofta åtta gånger i veckan – vilket är krävande för någon som ska prestera på topp både i sång, dans och skådespeleri.
– Det är vardag för den som jobbar på Broadway eller i West End. Förutom showerna ska de gå till sjukgymnast, träna, äta nyttigt och hinna med rehab och sånglektioner. En av de jag intervjuar längre fram i serien beskriver sig och sina kolleger som elitidrottare inom underhållningsyrket.
Snart är det ett år sedan Grotescos flyktingkris-avsnitt gjorde musikal-tv till en supersnackis. Vad var det som var så bra med det?
– Massor! De lyckades parodiera politiken, som är så allvarlig och komplicerad. De beskrev det på ett så briljant sätt där alla karaktärer fick egna musikalgenrer och låtar som var blinkningar till kända hits, som Jimmie/Fantomen.
– Jag tror att det krävs att man vågar göra det på riktigt för att det ska bli bra. Som ”Next to normal”, som handlar om mental ohälsa, och Dear Evan Hansen, som handlar om självmord. Jag och många med mig har ledsnat på ”pojke möter flicka” och vill hellre ha skav än käckhet.
”Kan inte dansa”
Att det blev tv nu beror på att Sarah Dawn Finers har haft stora problem med rösten. Att turnera eller vara skapa ett nytt album har inte gått och SVT, som länge velat jobba mer med henne, nappade på serien. Men publiken ska inte vänta sig särskilt många toner från programledaren.
– Det hade SVT nog velat, men för mig handlar om att låta tittarna se det genom mina ögon – inte om att jag skulle prestera.
Har du själv drömt om att bli musikalstjärna?
– Nej, men jag älskar att hälsa på i den världen och spela bra roller. Jag kan inte dansa och kan inte sjunga mycket av den musikalmusik som finns eftersom jag inte har tonomfånget som krävs. Jag är mer sångerska och skådespelerska.
På onsdag är det premiär för serien. Kommer du lyckas omvända någon?
– Ja! Mina fotografer och min ljudtekniker visste ingenting om musikaler innan, men blev helt knäckta när vi såg ”Hamilton” i London. På en gång sa de: ”Vi måste se den igen!”
Hon säger också att hon har för vana att omvända folk:
– Många män som kommer fram efter mina konserter har kommit dit för att de har köpt biljetter i present till sin fru. De är överraskade över hur berörda de blivit. Bara man ger saker en chans brukar man ändra åsikt, men om jag omvänder någon – who the fuck knows?
Hamilton
2015
”Nyskapande och briljant musik, hiphop/show. Grym koreografi och iscensättning. Varvar humor och allvar i en sann och viktig historia.”
The Color Purple
2005
”Gripande manus, fantastiska gospel- och soulsånger av Brenda Russell och riktigt bra karaktärer/story.”
West Side Story
1957
”Musiken, musiken, musiken. Texterna, texterna, texterna. Dansen, dansen, dansen. Och den smarta re-maken av Romeo och Julia. Glad och gripande på samma gång.”
Cabaret
1966
”Kanske för att jag själv spelat Sally Bowles i två år. Det är inget mästerverk rent manusmässigt, men musiken, texterna, storyn och dansen gör den till ett litet mästerverk i min värld.”
Jesus Christ Superstar
1971
”Att våga skriva en musikal om Jesus sista dagar med rockmusik är vågat och visade sig vara en succé. Tim Rices texter och Andrew Lloyd Webbers musik blev en banbrytande hit och jag älskar den!”
