Recension

Sara Stridsbergs noveller skaver och skimrar

Publicerad 18 september, 2021

”Rakt igenom skimrar ’Hunter i Huskvarna’ av Stridsbergs särpräglade språk och exakta blick”, skriver Jenny Aschenbrenner om Sara Stridsbergs nya novellsamling. Bild: Bild: Duygu Getiren/TT

Dagens ETC

En stannar kvar vid Vätterns strand, en annan rör sig planlöst genom USA. Sara Stridsberg har skrivit en skimrande novellsamling om såriga människor och flickskapets skavande rosetter.

Jenny Aschenbrenner

Text

Jag hade nästan glömt den där struliga, snåriga tiden när Sara krokade arm med Sara och sträckte på ryggen inför fotografernas blixtrar på regntunga torg i Gamla stan. Att hon var med i Svenska Akademien och att vi var många som jublade när Sara Stridsberg valdes in. Äntligen en representant för min generation, en riktigt stor författare som dessutom har rimliga värderingar, och en litteratursyn som jag delar.

Sedan vet vi hur det gick, de som lämnade står med värdigheten intakt och nu skriver de om det. Klas Östergrens noggranna (om än en smula förvirrande) kartläggning av olika grässorters intriger och allianser i romanen ”Renegater” som kom förra året. Och faktiskt också Sara Stridsberg i sin nya novellsamling ”Hunter i Huskvarna”. Men så mycket mer drömskt.