Den här volymen innehåller fyra noveller, tre kortare och en lite längre som boken också har hämtat sin titel ifrån – och som mycket väl hade kunnat ges ut som en kortroman.

Stephen King är trots sin vana att skriva tegelstenar egentligen som gjord för novellformatet. Han har ett idéflöde som verkar outsinligt, han etablerar både spänning och karaktärer snabbt och skriver utan krusiduller. (Hans kamp mot adverb är i sig värd pengen för hans handbok/självbiografi ”Att skriva: en hantverkares memoarer”.) Det var också genom att sälja in korta skräckberättelser till veckotidningar som hans karriär kom igång. Den första novellen i boken känns dock som ett ynglingsverk – pladdrig och ofärdig.

Närmast spoiler-artat

Bättre är huvudnumret ”Blod säljer”. I centrum står Holly Gibney, som den trogna King-­läsaren känner igen både från Bill Hodges-trilogin och från HBO-aktuella miniserien ”The outsider” (2018). Gibney är en privatdeckare som mestadels utreder försäkringsbedrägerier och letar rätt på fängelsedömda som avvikit från permission. Men hon stod också öga mot öga mot övernaturlig ondska i ”The outsider” och när en bomb exploderar på en högstadieskola misstänker hon att liknande krafter är i rörelse igen. Hon är van att ha en parhäst i polisen Ralph Anderson, men nu är han på semester, så hon är ensam med sig själv, sina tvångstankar och sin närmast ihärdiga jakt på sanningen. Gibney har många fel och brister, men också med närmast övermänskliga förtjänster: fotografiskt minne, ett lejons mod, en spöklik förmåga att lägga ihop detaljer till en större bild. Det påminner om hur Stieg Larsson tecknade Lisbeth Salander – kvinnliga hjältar ska vara fantastiska på alla vis för att passera nålsögat. En dålig dag stör det mig, en bra dag uppskattar jag att fler än macho-­killar får spela hjälterollen.

Novellen ”Blod säljer” är god underhållning. Men King har en vana att redovisa innehållet i tidigare böcker om Holly Gibney på ett sätt som närmast blir spoiler-artat, i alla fall om man inte läser dem i rätt ordning. Vi kanske inte måste veta exakt hur det gick i ”Mr Mercedes” för att behålla drivet i den här berättelsen? Å andra sidan är det för den invigda en fin blinkning bakåt.

Novellformen i sitt bästa skick

Även ”Chucks liv” är värd att lyfta fram. Den är bara 70 sidor lång, men smart komponerad med en baklängesberättelse i tre akter: från en dystopisk klimatkris-framtid då inte bara strömmen utan även stjärnorna slocknar – via en sorglös dag då revisorn Chuck släpper loss sina danssteg inför en häpen gatumusikant i Boston till en ungdomlig nyfikenhet som leder till oönskade upptäckter. Det är kondenserat, det är vackert, det är rörande. Novellformen i sitt bästa skick