Kultur & Nöje

Recension: Inget överraskar i ”Min pappa Marianne” – men Lassgård är i toppform

Publicerad 20 februari, 2020

Rolf Lassgård och Hedda Stiernstedt i min ”Min pappa Marianne”.

Dagens ETC

”Min pappa Marianne” är baserad på den verkliga historien om en präst och pappa som i 60-årsåldern kom ut som kvinna. Inget överraskar i denna dramakomedi, men Rolf Lassgård är i högform, tycker Signe Lidén.

Signe Lidén

Text

Det kändes givet redan när den släpptes 2014 att det skulle bli film av Ester Roxbergs bok ”Min pappa Ann-Christine”, om hur hennes prästpappa Åke kom ut som transsexuell.

Nu är filmatiseringen här – och Rolf Lassgård är ett smart val för titelrollen i ”Min pappa Marianne”. När man har spelat snut (inte minst Gunvald Larsson i gamla ”Beck”) och surgubbe (”En man som heter Ove”, 2015) kan steget in i den kvinnliga sidan kännas extremt långt, vilket såklart också är meningen. Samtidigt har Lassgård ett av filmvärldens mysigaste ansikten. Vi förstår att den omtyckte prästen Lasse är världens tryggaste pappa, den som 28-åriga dottern Hanna (Stiernstedt) vänder sig till när hon krisar.