Recension: Håller nyutgivna klassikern ”Andarnas hus”?

Magisk realism är en inom litteraturvetenskapen ganska omdebatterad term som det är svårt dra några fasta gränser kring. De flesta är dock överens om att det är en beskrivning av en litteratur där övernaturliga inslag beskrivs som en mer eller mindre accepterad del av den vardagliga, realistiska verkligheten. Då termen först började användas om sydamerikansk litteratur har den kommit att förknippas med icke-västerländsk, postkolonial litteratur, även om vissa menar att det finns magisk realism hos såväl Franz Kafka som Selma Lagerlöf. Detta har lett att ”magisk realism” blivit ett populariserat begrepp som ibland slentrianmässigt används till exempel i förlagens marknadsföring av icke-västerländsk litteratur för att signalera exotism till de västerländska läsarna.

Mer intressant blir den magiska realismens koppling till postkolonial litteratur om en, som många litteraturvetare gör, ser den som en litteratur som vill dekonstruera maktens hegemoniska beskrivning av verklighet och sanning samtidigt som den rehabiliterar en berättartradition med muntliga, förkoloniala rötter.