Efterlängtad uppföljare från nordisk poesis wunderkind Yahya Hassan

I den första dikten i ”Yahya Hassan 2” anländer poeten till förlaget iklädd päls och skottsäker väst. Vid skyltfönstret kommer ett gäng poliser och trycker upp honom mot väggen, påstår att han är kriminell. Hassan ringer sin förläggare, som kommer ut och betygar hans poetiska likviditet – men poliserna hotar även honom med arrestering. Till slut lommar förläggaren tillbaka in till sitt kontor. Vad som händer med Hassan får vi inte veta. Episoden hade kunnat vara fånig – ungefär som när Joakim Lamotte gjorde sitt hånade tv-framträdande i förorten iklädd kevlar. Men Hassan skriver en poesi som kan fylla den skottsäkra västen. Faktum är att han kan dikta om sina livvakter, sin pistol eller hur det känns att bli överkörd av en skåpbil utan att det känns det minsta tillgjort. Jag vet att det är en sliten klyscha, men jag hittar inget annat ord: det känns äkta. Eller ÄKTA som Hassan själv skulle skriva.

Det är nu sju år sedan Yahya Hassan gjorde sin bejublade debut i Danmark. En diktsamling döpt efter honom själv, skriven med enbart versaler, som berättade om en uppväxt i ett av Danmarks ”getton”. Det var en bok som sålde i osannolika 100 000 exemplar och som gjorde Hassan till kulturvärldens gunstling över en natt. Sedan dess har mycket hänt. Hassan har jagats av kriminella, skjutit en sjuttonåring, suttit i fängelse, blivit överkörd (!), slussats in och ut från psyket. För den som läst danska medier har det varit en sorglig historia att följa och vi är nog många som gått runt med känslan av att det poetiska underbarnet stupat i rännstenen. Men så, för några månader sen, smögs uppföljaren ut medan Hassan låg på psyket. Och nu kommer den alltså på svenska, i Johanna Lykke Holms fingerfärdiga översättning.