Filmrecension

Poetisk Lynch-skildring som skapar ett sug

Publicerad 23 april, 2017

I David Lynch – The art life framträder bilden av en überkreativ konstnär för vilken filmmediet bara är ett av flera uttryckssätt.

Dagens ETC

I väntan på Twin Peaks-comebacken i maj bjuder David Lynch – The art life på regissörens egen berättelse om sina ungdomsår. Barndomsminnen, bildkonst och gamla filmklipp blandas till en kreativ smet i denna vackert berättade uppväxtessä.

Karolina Bergström

När undertecknad för tio år sedan gick på bio och såg David Lynchs tre timmar långa improvisationsdrama Inland empire, där Laura Derns rollkaraktär snärjs in i ett spindelnät av korsvisa tidslinjer och mänskliga kaniner, hördes efter bara någon timme ljudliga snarkningar från raden framför.

Samtidigt har den olidligt täta stämningen i Lynch-mästerverk som Mulholland drive fått en masspublik att tacksamt sitta som på nålar, för att inte prata om när Dale Cooper och hans vänner i det fiktiva samhället Twin Peaks höll tv-tittarna i ett körsbärspaj- och kaffedoftande järngrepp i början av 90-talet, och samtidigt ändrade det moderna tv-dramats förutsättningar för alltid.