BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Denna onsdagskväll är det kanske 300–400 personer i den fullsatta Subtopia-lokalen i Alby för evenemanget "Ortens röster". SVT är på plats, liksom flera andra medier. Estradpoesin har blivit stor i Stockholms förorter.
Allvarliga ämnen blandades
Allvarliga ämnen som våld, segregation och rasism genomsyrar alla poeters framträdanden, såväl som den högljudda debatten mellan lokala politiska företrädare, samt utbildningsminister Gustav Fridolin, den enda partiledaren som tackade ja till inbjudan.
Tjugotvå unga människor har mist livet i Järva-området under de senaste två åren och diskussionen går het om olika lösningar för att stoppa våldet och de bakomliggande orsakerna till segregationen och ojämlikheten.
En av poeterna på Subtopias scen var 20-åriga Jasmin Nasser från Bredäng som bland annat läste dikten "Dom som har privilegiernas mamma". En lika skarp som rasande dikt om att vita människor måste inse sitt privilegium och sin maktposition.
– Det var mycket riktat till politikerna som var där. Det viktigaste var att ta upp frågorna om våldet i våra områden, även om de nog inte tog det till sig ordentligt. Varför accepteras det som händer? Det är för att vi bor i utsatta områden och för att vi är rasifierade. Samma natt som vi stod på Subtopia gick en till person bort i gatuvåldet. Om man verkligen såg det här som en nationell kris så skulle man ta det på större allvar och tillsätta en haverikommission, säger hon över telefon några dagar senare.
Marouf Hussain, 23 år, från Flemingsberg, var nöjd efter sitt framträdande och med kvällen i stort.
– Det kändes bra att det fanns viktiga människor som fattar beslut i vardagen som fick höra våra röster. Att de som har makt att påverka och som jobbar med de här frågorna varje dag får höra lite av den verklighet som vi upplever. Politikerna har en verklighetsbild och de som bor ute i förorterna har en bild, och de bilderna skiljer sig rätt extremt. Det är viktigt att de får mötas och se varandra, säger han.
20-åriga Mariama Jobe från Jordbro är en annan av poeterna som var med både i Alby och i Ortens bästa poet-finalen i Rinkeby. Hon menar att poesi kan vara ett sätt att ta makt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Poesi för mig är utövande av makt. Jag vill ge det till orten, alla förortsbor och rasifierade. Om de har språket så kan de ta sig in nästan överallt, på alla vita scener i samhället. Språket blir ett retoriskt styrmedel som alltid fungerar. Genom poesin går det att förändra och få folk att tänka, menar hon.
Alla tre poeterna menar att poesin är ett bra uttryckssätt för att lyfta viktiga frågor.
– Viktigast för mig är att lyfta den strukturella rasismen. Att vi utsätts för väldigt mycket och inte behandlas som alla andra. Att vi inte har lika värde som alla andra, det som sker nu med alla unga som dör i orten är ett bevis på det, säger Yasmin Nasser.
– Politik och poesi går hand i hand. Lyssnar man på debatter kan det lätt bli långtråkigt och många upprepningar. Poesi är verkligheten, folks upplevelser. Det är rakt på sak och du har fritt spelrum att uttrycka det du vill säga. Det finns inget filter, inga lagar och regler, säger Marouf Hussain.
– Finalen i Ortens bästa poet var det största som hänt Sverige på flera år. Det betyder så himla mycket för människor som tystas ner i klassrummen och som hamnar längst ner i cv-högen vid anställningsintervjuer. Att de får komma ut och höras, säger Mariama Jobe.
En vanlig poesiuppläsning präglas ofta av närmast andäktig tystnad. Att uppleva ortens poeter live är något helt annorlunda. Publiken är i allra högsta grad aktiv. På Subtopia jublas det, buas, klappas i händer och knäpps med fingrar nästan oavbrutet under poeternas framträdanden.
– Det är det bästa som finns! Det är det som skiljer den här konstformen från andra. Spoken word serveras som en varmrätt, och för att jag som kock ska veta om den är bra så måste jag ju lyssna på dem som äter den. Det är en dialog mellan den som står på scen och de i publiken. Om det är alldeles knäpptyst så pratar ju poeten med sig själv, säger Mariama Jobe.
Glada över uppmärksamheten
Alla tre poeterna är glada över att estradpoesin och spoken word har fått mer uppmärksamhet den senaste tiden.
– Spoken word är en folkrörelse. Just nu har många hakat på den och jag tror att många får ut det de känner genom poesin. Det har blivit en ny plattform som reflekterar det som händer i samhället. Det har blivit så stort nu och det sprids som ringar på vattnet. Det här är bara början på något som ska bli långsiktigt. Det behövs att fler arrangerar liknande saker, säger Mariama Jobe.
– För mig är poesi ett sätt att väcka drömmar. Jag tror att det är viktigt att folk får höra hur verkligheten ser ut och får andra perspektiv. Det kommer antagligen bara att fortsätta växa, och att vi inspirerar andra att genomföra en förändring, säger Marouf Hussain.
– Jag tror att vi som upplever det här måste ta plats. Vi kan inte alltid vänta på att folk ska lyssna på oss, vi får ta vår egen plats och göra oss hörda, säger Jasmin Nasser.
