Mästertjuven Debbie Ocean (Sandra Bullock), syster till Danny som varit hjärnan i de tidigare Ocean’s-filmerna, fyrar av ett peptalk för sina kumpaner strax innan de ska försöka lägga vantarna på ett svindyrt diamanthalsband. Det vilar vanligtvis i tryggt förvar i ett bankvalv men nu ska visas upp på kändis- och modefesten nummer ett, Met-galan i New York.
Hade Debbie inte hållit sitt tal hade jag kanske inte skrivit det här så tydligt: bovarna är kvinnor, allihopa! Då hade jag kanske lagt ännu mer vikt vid att beskriva hur ”Ocean’s 8” är trevlig fredagsunderhållning med sin blandning av roliga, halvroliga och mindre roliga skämt, glamourösa miljöer, coola karaktärer samt en snillrik plan som inte är hundra procent realistisk. Precis som det brukar vara i den här typen av filmer.
Kontraproduktivt och klumpigt
Debbies brandtal om åttaåringa flickor är det mest framträdande exemplet på att ligan inte bara är ”in it for the money” utan även vill vara förebilder – för småtjejer med tjuvdrömmar, men givetvis också för biopubliken. Ett kontraproduktivt och klumpigt sätt att föra fram ett budskap. Ja, vi måste uppmärksamma bristen på jämställdhet i alla hörn av tillvaron – men vill du göra en film om en ball liga med kvinnliga juveltjuvar, gör det bara! Skippa de övertydliga kommentarerna i själva filmen. Tanken är väl att vi en dag ska kunna skapa filmer med (nästan) bara kvinnor utan att det automatiskt är ett feministiskt projekt. Där är vi inte idag och diskussionen om jämställdhet och könsroller kommer att hållas även utan vidöppna ingångar i manus.
Utöver några miljoner dollar och att känna sig som förebilder har Debbie Ocean (precis som sin bror Danny) ytterligare ett mål med kuppen: hämnd. ”Jag tänkte ringa”, säger hennes ex-kille när de ses igen efter att Debbie avtjänat ett femårigt fängelsestraff. Igenkänningsfaktorn är hög i biosalongen, det är vältajmat och träffsäkert. Samtidigt längtar jag genast efter en film helt utan grisiga pojkvänner, ett manus där de är så irrelevanta att de inte ens fyller minsta lilla töntiga biroll.
Proffsiga superstjärnor
Två timmars underhållande, smart verklighetsflykt, gärna i en annan miljö än mode- och kändisvärlden och utan cameos av Anna Wintour, Katie Holmes och Heidi Klum. Den filmen kommer, det är jag övertygad om.
”Ocean’s 8” är ett steg i den utvecklingen och en helt okej film i sin genre med bra tempo och coola, om än inte helt utvecklade karaktärer. Men den åttaåriga flickan förtjänar ännu ett snäpp bättre.
Förhoppningsvis återkommer den här konstellationen av proffsiga superstjärnor (Bullock, Cate Blanchett, Anne Hathaway, Helena Bonham Carter, Rihanna, med flera) i fler Ocean’s-filmer.
Mest förtjust blir jag i karaktären Tammy (Sarah Paulson), en förortsmorsa som lyckats lura i sin make att alla tvättmaskiner och cyklar i källaren är köpta på Ebay. När Debbie åter dyker upp i hennes liv är Tammy motvillig. Hon låtsas att pengarna är oemotståndliga men det är egentligen spänningen hon längtar efter. När det är dags för avfärd pussar hon sin son och schasar in honom i huset: ”Nej, du kan inte följa med, det här är mammas väldigt speciella jobbresa.”
