Litteratur

Nya tolkningar: Där Edith Södergran möter Silvana Imam

Publicerad 12 februari, 2017

"Edith Södergran har kommit att representera ’Den Nya Kvinnan’, den moderna, kvinnliga konstnären som går emot konventionerna och kräver en plats som skapande subjekt." Bild: Bild: TT

Dagens ETC

Liksom så många kvinnliga konstnärer är Edith Södergran (1892–1923) en poet som har fastnat i de romantiserande bildernas och de biografiska läsningarnas nät. I en ny antologi om Edith Södergran undersöker ett antal litteraturvetare nya sätt att förstå jaget i hennes diktning, främst den ikoniska Vierge moderne.

Anna Remmets

Tolkningarna av Edith Södergrans texter har nästan alltid ackompanjerats av bilden av den trånande, lungsjuka jungfrun som dog i ung ålder. Men Edith Södergran har också kommit att representera "Den Nya Kvinnan", den moderna, kvinnliga konstnären som går emot konventionerna och kräver en plats som skapande subjekt. Och av alla hennes dikter så är en av de mest kända och den som oftast kommit att läsas feministiskt givetvis Vierge moderne från 1916 med sitt storslagna, anspråksfulla "jag" som deklarerar att det är allt från ett barn till en flamma men bestämt avvisar den begränsande positionen kvinna i den första meningen: