BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Utifrån en New York Times-artikel av journalisterna David Barstow, David S. Rohde och Stephanie Saul återberättas skeendena innan och under explosionen av oljeplattformen med samma namn som filmen, som i april 2010 resulterade i utsläppet av 4,9 miljoner tunnor olja i den mexikanska golfen. Som väntat skedde inte filminspelningen utan motstånd. Det berättar regissören Peter Berg, när jag träffar honom i samband med filmens världspremiär på Toronto International Film Festival. Oljebolaget BP – som hyrde plattformen – protesterade högljutt.
– De var vårt största hinder och saboterade för oss på flera nivåer, som skapade många problem för oss under själva produktionen. Vi hotades juridiskt, och många underleverantörer ställde in i sista stund efter att BP hade kommit åt dem. Det är väl vad som händer när man gör en film som ett enormt och väldigt inflytelserikt internationellt företag vill sätta stopp för.
Vad var BP främst oroade över gällande filmen, tror du?
– BP ville inte att en film skulle öppna upp de sår som de så desperat har försökt att läka. Sår som rör allt från rena miljöfrågor, till dem som dog i olyckan (11 personer, förf. anm.), till anklagelserna om att BP misskötte operationen, bland annat genom att BP-cheferna pressade anställda på plattformen att ta genvägar som skapade en osäker arbetssituation. Vilket är sant.
Men allt detta finns ju redan dokumenterat?
– Ja. Och visst kan man titta på de kongressförhör som BP fick gå igenom, som kostade dem 50 miljarder dollar. Men då somnar man. Det är bara en massa forskare och jurister, som ger vittnesmål under ed. Eller så kan man gå och se filmen, vars främsta syfte faktiskt inte är att attackera BP, utan att helt enkelt berätta historien om katastrofen. Men det gillar inte BP.
Hur berättar man då om en explosion på ett fängslande sätt i 107 minuter? Genom ögonen på de som var på plats, förstås. Till Toronto har även filmens huvudrollsinnehavare följt med – däribland Kurt Russell, som spelar oljeplattformens chef, Jimmy Harrell, eller ”Mr. Jimmy” – som överlevde explosionen. En stor del av filmen ägnas åt själva explosionens dramatik, och de tekniska felsteg som leder till den. Men störst vikt läggs ändå på den mänskliga faktorn; ansvarslösheten hos BP-cheferna, och de anställdas omöjliga sits som följd. Denna aspekt av filmen är Kurt Russell särskilt stolt över, då han tycker att den är den viktigaste att granska:
– Vi knackar på flera sanningsdörrar när det gäller att ställa de ansvariga mot väggen. Och oljeborrning är oundvikligt farligt. Men jag tycker inte vi ska återgå till häst och vagn bara för det, utan istället lära oss från misstag och fortsätta att göra vår energiförbrukning bättre, billigare och säkrare. Ska vi sluta flyga bara för att vissa flygplan kraschlandar? Nej.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Även Peter Berg tycker att debatten främst bör handla om säkerhetsfrågan.
– Anledningen till att oljeplattformen exploderade var att människor högt upp i hierarkin lade större vikt vid pengar än vid säkerhet. Så en ökad och konstant vaksamhet måste spridas inom branschen, som innebär att om du är chef, och jag arbetar för dig, så har du inte rätt att be mig att ta genvägar eller förbise säkerhetsproblem, enbart för att du vill spara pengar.
Vad tror du att filmen kommer att få för konkreta effekter?
– BP lägger just nu väldiga summor på reklam. Slå på en TV var som helst i USA, och du kommer att se en BP-reklamfilm. Och det är väl bra att de för in pengar i ekonomin på så sätt, och de kommer kanske vara försiktigare nästa gång en risksituation uppstår. Men de kommer inte att sluta borra efter olja. Och du och jag kommer inte att sluta med fossila bränslen innan Elon Musk eller någon annan skapar ett realistiskt alternativ, som gör att vi inte behöver dem.
