När politik blir teater

Jag såg att ni skrev om House of cards i Dagens ETC. Men okritiskt. Jag tycker själv det är skrämmande hur den serien skildrar politik och makt som ett cyniskt spel där allt bara handlar om individernas egen framgång. Som om politik var meningslös. Är inte sådana skildringar rätt obehagliga egentligen? Ungefär som alla actionfilmer som handlar om sammanbitna män från västliga stater som åker iväg och stoppar terror någonstans.
Eva Nilsson

Visst kan man diskutera tv-seriernas politiska berättelse. Jag själv är fascinerad över de stora skillnaderna mellan Vita huset (the West Wing) och House of cards. I den förra – som också handlade om demokrater – är det stressen, jakten, den enorma pressen på de överaktiva, snabbpratande medarbetarna som hela tiden försöker göra gott i kamp mot klockan och oförstående medier. Serien blev ett försvar av en presidentmakts ”svåra beslut” och gjorde tv-presidenten mer populär än den sittande. Det var som ett alternativt politiskt USA fanns samtidigt, för den verkliga presidenten, Bush, var ju lika mycket en medial figur för de flesta väljare. Bartlet eller Bush?