När Mats Aronsson arbetade på Fryshuset med ungdomar märkte han hur stolta alla ungdomar från Stockholms förorter är över sin hembygd. De berättade om kompisar, om fotbollsplaner, grillkvällar och bad. 

– Det var en helt annan historia än den som kom fram när jag läste tidningar. I dem berättades det mer om knark, bilbränder och brott i förorterna. ”Vad konstigt”, tänkte jag och så föddes Miljonstories, berättar Mats Aronsson när han inleder dagens workshop med en språkintroduktionsklass på S:t Botvids gymnasium i Hallunda.

Runt honom sitter ett 20-tal elever och två äldre damer. I dag ska de få berätta vad de gillar med området där de bor. Senare, den 8 maj, blir deras berättelser och bilder en utställning som kommer att visas på Folkets hus i Hallunda.  

– Mitt mål är att samla in en miljon historier. Särskilt från personer som annars inte syns i media, som ungdomar och seniorer, säger Mats Aronsson.

Hittills har 444 historier laddats upp på hemsidan, där utställningen pågår hela tiden och där vem som helst kan dela med sig av sina minnen. Samtidigt visas en ständigt föränderlig utställning med berättelserna på Historiska museet.

”Götgatan var hemsk”

Märta, som är en av dagens äldre deltagare, sitter tillsammans med Emine, Ernes, Jelena och Zainab runt ett bord. Tillsammans märker de ut på en karta var de bor. Märta börjar att berätta om sitt Vårby gård.

– Jag blev så glad den dagen vi flyttade till Vårby. Vi bodde på Götgatan på Södermalm innan och där var det så mycket trafik och avgaser så att det inte gick att sova. I Vårby är det så lugnt och naturen är så fin, säger hon och funderar på vilken plats hon ska välja som sin absoluta favorit.

Emine har redan bestämt sig för vilken plats hon ska skriva om: Albyparken.

– Jag minns första morgonen i Alby. Vi hade kommit dit på natten. När jag vaknade ville jag direkt gå ut i Albyparken, säger hon och visar en bild som hon har därifrån på telefonen.

– Nu brukar jag vara där hela tiden med mina kompisar, fortsätter Emine.

Just ställen där man umgås, som parker, fotbollsplaner, skolgårdar och badhus återkommer hos både eleverna och pensionärerna.

Nyfikenheten viktigast

Eleverna i den här klassen har alla flyttat hit från andra länder och har bara bott i Sverige i några år. Vad är det de gillar med sina områden och vad är det som gör att de känner sig hemma? För Emine, Ernes, Zainab och de andra klasskamraterna är kompisar viktiga.

– Jag har en vän som jag pratar om allt med. Vi pratar hela tiden. Vi lärde känna varandra i Iran och har båda kommit hit. Fast hon bor i Falun så vi ses inte så mycket, säger Fauzia.

70-åriga Helene håller med.

– Det allra viktigaste i livet är relationer och nyfikenheten. Så länge jag är nyfiken så lever jag, säger hon.