Här får tittarna bland annat se mötet mellan en genrehoppande punklegendar och en 1800-talromantiker: Artisten och poeten Mattias Alkberg har skrivit ny musik till Erik Johan Stagnelius dikt ”Till Förruttnelsen”.

– Den är ganska mörk. Fast jag har gjort den till en lätt poplåt, lite upptempo som The Smiths eller Buzzcocks.

Hade du en relation till Stagnelius innan inspelningen av Helt Lyriskt?

– Nej, faktiskt inte. Stagnelius för mig är en sån där kanoniserad nationalskald som man lätt hoppar över för att man vet att det alltid kommer att finnas kvar. Men det är inte helt säkert att man kommer att kunna se Vänner en gång till på Kanal 5, så då ser jag hellre Vänner. Sådär det ju nu för tiden med mycket.

Varför tackade du ja till programmet?

– Jag bestämde mig för att jag ville vara en ja-sägare. Att få tonsätta någon annans text kändes roligt. Plus att jag kan tänka mig tusen tråkigare saker att bli tillfrågad att få göra. Det var inte som att hålla på att spela covers eller så.

...och där fick ”Så mycket bättre” sig en släng av sleven?

– Så tänkte jag faktiskt inte, men så är det ju (skratt).

Du skriver själv dikter av personliga skäl, har du sagt tidigare. Vilka känslor är det som passar bättre som poesi än som låttexter?

– Förr tyckte jag att det blev bättre när jag skrev om känslor i dikter och om åsikter när jag skrev låtar. Men det där är inte självklart längre. När jag gjorde skivan Personer och diktsamlingen Ön ungefär samtidigt fick vissa texter vara med på båda. Jag tänker att jag inte ska vara så rädd för de gränserna, för det är ju ingen annan som bryr sig.

Kan det också handla om att du har blivit skickligare på hantverket?

– I alla fall mindre brydd om vad folk ska tycka. När vi började spela med The Bear Quartet fanns det någon slags standard för hur man skulle skriva låtar på svenska, och det var så himla poetiskt och så skitdåligt nästan alltid. Därför skrev på engelska. Min första diktsamling släpptes ungefär samma dag som den första The Bear Quartet-skivan, och då var jag så himla rädd att folk skulle tycka att jag var någon slags poesi-Lundell, Thåström eller Kai Martin som skrev poetiska rocktexter. Det var det värsta jag visste. Nu är jag inte rädd för det längre.

Avslutligen. 5 snabba frågor för avgöra hur mycket du egentligen gillar poesi.

Boye eller Bouillabaisse?

– Boye, lätt. Jag gillar inte fisk i tomat så mycket.

Tranströmer eller transfetter?

– Tranströmer, alla gånger. Jag gillar chips, men jag gillar Tranströmer mer.

Fröding eller Friskis & Svettis?

– Fröding. Men jag väljer inte honom, jag väljer inte Friskis & Svettis. Jag hatar hälsa.

Farrokhzad eller Far & Son?

– Athena Farrokhzad. Hon är en av de största poeterna, en av de bästa i Sverige på många år.

Frostenson eller frosta av frysen?

– Nu frostade jag av frysen igår, och det var faktiskt ganska mäktigt. Men Frostenson har skrivit jättemycket fint, det tycker jag verkligen, bortsett från en massa obehagliga konnotationer. Hennes böcker kan väl få vara hennes böcker även om hon är lite tveksam på många andra sätt just nu. Jag läser hellre poesi än att frosta av frysen.

Starkt. Och 5 av 5 poesiälskar-poäng. Du platsar helt klart i programmet.

– Fan vad fint.