Marcus Carlsson ger handfasta instruktioner till skådespelarna Emelie Strömberg, Anna Harling och Inez Andersson på scenen som för tillfället badar i gulrött ljus. Här växer ”Luciakandidaterna” fram, som ska ha försiktig premiär inför begränsad publik 9 april.

– Det är en pjäs av Johanna Svalbacke. Hon skrev den redan när hon gick på Biskops Arnö mellan 2012 och 2013. Men den har inte spelats innan, så den är på sätt och vis både ny och gammal, berättar Marcus Carlsson.

Gjort kometkarriär

Johanna Svalbacke är dramatikern från Trollhättan som gjort något av en kometkarriär. Hon skrev bland annat även ”Shirins vargar” som också den regisserades av Marcus Carlsson, fast på Stadsteatern. Ramhandlingen för ”Luciakandidaterna” rör just tre nominerade ljusbärare i Trollhättan och deras värld.

– Själva luciasättningen är ett sätt att prata om att växa in i någon form av vuxenvärld. Att slåss mot normer och förväntningar och att passa in. Så själva tävlingsdelen kring vem som ska bli Lucia är mer ett sätt att prata om allt man krigar och kämpar med utanför. De sakerna kan kännas både som en skräckfilm och att upplevelserna blir så stora att ens fantasier blir förhöjda, säger Emelie Strömberg.

Hon är en del i Backa teaters ensemble och har synts i många bärande roller här.

– Vi har valt att iscensätta de känslorna så stora som de känns för karaktärerna. Så det kan upplevas som en skräckfilm, eller en romantisk komedi, för att de känns så mycket, fortsätter Marcus Carlsson.

Byggt sin egen värld

På tal om olika världar så har Luciakandidaterna byggt sin egen. Visst minner den om vår egna, men är samtidigt något annat.

– Det är kul när man gör en ungdomspjäs att hitta ett eget universum, som inte behöver vara här och nu 2021. Det gör det lite mindre farligt att gå in i ämnena, då allt inte känns igen. Det tror jag öppnar sinnena och nyfikenheten hos publiken, säger Emelie Strömberg.

– Vi har bestämt hur Trollhättan ser ut i den här världen. Det är sekelskiftesklänningar och pommes fritesen från McDonalds glittrar, säger Marcus Carlsson.

En stor del i av att bygga sin värld och atmosfär har varit att djupdyka i gamla skräckfilmer från 80-talet.

– Jag är ju skräckfilms-fan och har vuxit upp med det. Så min första idé när jag läste pjäsen var att det fanns en koppling till filmer av Argento, Fulci, eller filmer som ”Carrie”. Det är häftigt att se dem utefter detaljer som hur de har åldrats med. Mycket musiken och färgsättningen. Det har vi försökt leka med. Det tror jag är rätt ogjort inom teater tidigare, säger Marcus Carlsson.

Emelie Strömberg, som inte är uppvuxen med genren på samma sätt, har istället kört marathon nu.

– Ja, jag har kollat på så många gamla skräckfilmer senaste tiden. Skitroligt är det. De är ju inte så himla läskiga egentligen, de är liksom lite mer coola bara. Mycket coolare än modern skräckfilm, som mer bara är mörk och tråkig, säger hon.

Och visst minner ljudlandskapet som musikerna Mats Nahlin och Niclas Ericsson låter strömma över scenen om den där speciella 80-talsfuturistiska musiken som den genreinsatta förknippar med regissören och kompositören John Carpenter.

”Komiska situationer”

Men nu kanske det låter som att ”Luciakandidaterna” skulle vara ren pastisch på 80-talsskräckis. Så är det inte alls, försäkrar Marcus och Emelie. Det är fortfarande primärt en pjäs om tre tonåringar som tävlar om att bli Lucia, och deras vedermödor i och utanför det. Det finns en god portion humor i Svalbackes manus med.

– Ja, det finns ju skitmånga komiska situationer. Hon skriver väldigt roligt. Det tycker jag är skönt med den här pjäsen, det är inte bara tungt. Det är som att föreställningen har ett eget temperament som skiftar väldigt mycket. Den låser inte fast sig i en speciell genre utan blir både mörk, rolig och ibland sorglig, säger Emelie Strömberg.

– Man kan nog läsa pjäsen på olika sätt. Vi spelar inte på humorn, utan den uppstår mer i olika situationer som man kan le åt. Det är inte komedi, utan kanske mer svart humor. Men det beror kanske en del på mig med, att jag dras åt det hållet, fortsätter Marcus Carlsson.

Hur utfallet blir kommer i alla fall inledningsvis endast få beskådas av högstadieklasser. En i taget, som åker egen buss till teatern. Att försöka arbeta i coronatider och restriktioner har varit tufft för ensemblen som för så många andra. Pjäsen har flyttats fram tre gånger under året, och tre gånger till har premiärdatumet skjutits fram nu.

– Man har ju fått lära sig under ett år nu att hela tiden spänna bågen och sikta mot ett mål. Men samtidigt vara ständigt beredd på att sänka ner den igen. Just den känslan har varit väldigt tuff, säger Marcus Carlsson.