– Det känns väldigt härligt. De första 20 veckorna var ett rent helvete, men sen ordnade det upp sig och blev bara mysigt istället.

Med tanke på coronautbrottet och med det alla inställda konserter, för samtliga artister, får man säga att hon prickat in det hela rätt bra ändå.

– Ja, jag behöver ju inte känna att jag missar något i alla fall, med tanke på att allt är helt off nu, även om det är av en tråkig anledning. Det känns som att hela jorden är på väg att gå under, men kanske kan det här med coronan leda till något bra. Förhoppningsvis kan situationen få oss att tänka efter och ändra våra levnadsmönster till det bättre. Att tanklöst flyga kors och tvärs över planeten och konsumera helt ohämmat håller liksom inte.

”En vidrig hets”

Graviditeten har lett till att hon börjat fundera på sin egen barndom, på vad hon själv fått och inte fått, och på vad hon egentligen behövde som barn.

– Man är ju den man är och gör så gott man kan, men det som kan stressa mig är att jag bor i den här stan, där det är så viktigt med status och prestige. Det är en sådan vidrig hets om att bli ”någon”, vad det nu innebär.       

Därför vill Josefine Jinder ge sitt barn tydliga och robusta värderingar, för att hen ska slippa känns sig ängslig och osäker inför sitt eget värde.

– Många tror att lycklig är detsamma som lyckad, och mycket kretsar kring hur du ska nå dit. Jag vill bara försöka ge mitt barn en mysig uppväxt som inte är så hård.

Släpper mixtape

I pressreleasen till hennes nya mixtape, som släpptes i fredags, skriver hon själv: ”’Little Jinder’s Unreleased Romance’ är platsen för det som aldrig hände, eller kanske bara gick sönder”.   

Vill du utveckla det där?

– Den kommer ur två trasiga relationer, dels till en person jag haft en stormig kärleksaffär med, och dels den till mig själv. Det är en skiva jag gjort efter många år av turnerande och skrivande på svenska. Det har varit väldigt intensivt och jag har glömt bort att ta hand om mig själv. Att jag bytte språk (till engelska, reds anm.) var för att komma bort från mig själv. Jag var spyfärdig på att vara jag. Jag kände att jag behövde förinta vem jag var för att komma tillrätta med mig själv och ta mig ur den självcentrerade artistsnurren.

Så språkbytet handlar inte om att nå utanför Sveriges gränser med din musik?

– Nej, gud nej! Då skulle jag få en sådan sjuk prestationsångest om jag tänkte så. Det kändes bara lättare, och hjälpte mig med att distansera mig från mig själv. Generellt är jag väldigt ointresserad av att göra karriär. Det är inte alls där min drivkraft ligger.

Du har tillskrivits en roll som den stöddiga tjejen med skinn på näsan, som inte backar en sekund för att säga vad hon verkligen har på hjärtat. Hur känns det?

– På ett sätt är det ju jag, men det är en väldigt snäv bild av mig som person, som jag förväntas leva upp till även när jag inte har någon lust, och som jag därför irriterar mig på.

– Jag undrar förövrigt varför det alltid ska sägas att man har ”skinn på näsan” för att man pratar? Det är problematiskt och jag är väldigt trött på att alltid tvingas prata om hur jag är, det gör att jag tänker att det är något fel på mig. Att jag bara stör. Att jag bara är jobbig.

I pressreleasen för ditt nya mixtape skriver du också: ”För sju år sedan innan jag släppte min första låt på svenska tänkte jag inte ens att ett liv i lilla töntiga Stockholm var ett alternativ”. Känns det som ett misslyckande att du blev kvar?

– Nej, inte som ett misslyckande. Det där handlar om att musik- och kulturlivet i lilla Sverige är så enkelriktat, borgerligt och snävt. Jag drömde som ung om att bosätta mig i New York eller London, för att försörja mig som låtskrivare. Jag tror fortfarande att jag skulle ha mått bättre och utvecklats mer i den mångfald av kulturella uttryck som finns där. Stockholm är problematiskt för skapande människor. Det finns otroligt lite syre här. Men nu har jag ju ändå blivit den person jag är i den här stan, och vill därför vara kvar.

Har du gjort slut med Little Jinders ungdomsromantiserande sida i och med din nya skiva?

– I relation till mitt nya mixtape skulle jag säga absolut! Men sen får vi ju se vad som händer när jag ska sjunga på svenska igen. Jag skulle dock spy av att skriva en låt om sena nätter och neonljus just nu.