Läcka eller snöboll när favoriter utses?

Politiska nyheter läcker gärna. Pristagare väljs ofta från en offentlig lista av nominerade. Men Svenska Akademien är knäpptysta fram till klockan 13 en torsdag i oktober. Det är därför vi år efter år pratar om spelbolagens odds. Det är det enda vi har att gå på.

Det skriver Alex Shephard, redaktör på tidningen New Republic, i en spekulationsartikel som fått stor spridning den senaste veckan.

Snöbollseffekt

Ska vi tro spelbolagen står det i år mellan den japanske författaren Haruki Murakami, den syriske poeten Adonis och kenyanen Ngũgĩ wa Thiong’o, som skriver på sitt modersmål kikuyu. Problemet är att de tre brukar ligga i topp blott ”för att folk satsar pengar på dem”, skriver Alex Shephard.

Denna snöbollseffekt bevisas i år av hans egen artikel. Efter att ha nämnt Elena Ferrante och Charles Portis som outsiders så har de dykt upp på Ladbrokes lista. Nu går det att satsa pengar på dem; vilket skrivs om i artiklar som denna ...

Fyra av tio rätt

”Låt oss göra oss av med myten att spelbolagens odds för Nobelpriset i litteratur faktiskt betyder någonting”, sammanfattar Alex Shephard.

Men han har fel.

Ladbrokes favorit har vunnit fyra av de senaste tio åren. I ett vanligt hästlopp vinner favoriten mer sällan än så, och då är antalet hästar extremt mycket mer begränsat än all världens stora författare.

Ett skäl till spelbolagens framgångar i att ”gissa rätt” det senaste decenniet är läckor. Förra årets Nobelprisvinnare i litteratur Svetlana Aleksijevitj spelades så mycket att hon till sist bara gav dubbla pengarna. Kan ha berott på en läcka, spekulerar Alex Shephard.

2008 stoppade Ladbrokes möjligheten att satsa på Jean-Marie Gustave Le Clézio efter att de hade upptäckt ovanliga satsningar på honom. Jean-Marie Gustave Le Clézio vann det året och både Svenska Akademien och Ladbrokes var övertygade om att det hade läckt.

Klockan 13 i dag får vi veta om det blir en favoritseger eller om det blir som 2004 då spelbolagen, spelarna, och litteraturkritikerna chockades när priset gick till den för många okända österrikaren Elfreide Jelinek.