Tanken är att vi ska fotografera henne i en klassisk La Camilla-look med krona och korsett. De gamla Army of Lovers- kläderna finns dock hemma hos modedesignern Camilla Thulin, som står på Bards sida i schismen. De två Camillorna har inte pratat på flera år. 

Och så ytterligare ett hinder: Henemark drabbas av kraftig tandvärk och ställer in vår första intervju för att akut dra ut den smärtande gadden. Hälsan är inte på topp just nu, vilket är typiskt. Efter SVT-dokumentären vill alla prata med Camilla Henemark. 

– Jag säger bara: Välkommen till ålderdomen, suckar hon när vi slutligen träffas på en hårsalong i Solna, norr om Stockholm.

Men intrycket den forna popstjärnan ger, där hon sitter på en snurrstol och får håret penslat med keratin, är inte det av en gammal och sjuk människa. Utan snarare ett barn. Fötterna oskyldigt placerade på jorden och ansiktet öppet mot världen.

– Samtidigt har jag levt rätt hårt, alltså. Jag kan inte säga annat än att jag är tacksam för att jag är välbevarad ändå. 

Hon har inte gjort några skönhetsoperationer. Än. Men nästa år fyller hon 60 och då är det ”dags för en liten boost”. Hon vill också följa krönikören Linda Skugges exempel och skapa ett konto på porrsajten Onlyfans. Om hon skämtar? Det är oklart. Henemark skrattar när hon pratar porrkarriär, fast det gör hon å andra sidan nästan hela tiden.

– Jag har aldrig föreställt mig själv som 60-åring. Jag trodde inte att jag skulle finnas så länge.

Och nu föreställer du dig som en 60-åring med plastikoperationer och porrjobb?

– Ja, men vad gör man annars i 60-årsåldern? Vilka är alternativen? Bingo, mata fåglar? Det känns långt ifrån mig, så det andra... Ja, det kan jag tänka mig, säger hon med sin karaktäristiska, mörka röst.

Fick kicken via öppet brev

Camilla Henemark var 23 när hon tillsammans med Alexander Bard och Jean-Pierre Barda slog igenom med kitschiga Army of Lovers. Camilla Thulin pyntade bandet till max med guldfallosar, korsetter, glitter, queerglamour och tiaror av plast. 

Army of Lovers blev en omedelbar succé med framgångar framför allt i Sverige, Tyskland och Östeuropa. Dessförinnan hade Camilla Henemark haft en tonårskarriär som elitidrottare, bott i proggkollektiv, och hunnit etablera sig som fotomodell. Men det var som Army of Lovers frontfigur La Camilla som folk över hela världen blev kära i henne. Uppflugen på en tron, sexuellt utmanande, divig och med en gudabenådad karisma. En outplånlig popstjärna.

Däremot tycker jag att Camilla Thulin är en genuint otrevlig människa.

Och sedan föll stjärnan och La Camilla utplånades när bandet splittrades. Sedan återförenades man. Och splittrades och återförenades igen. Tre gånger hände det och varje gång var det Camilla Henemark som sparkades. Senast var 2013 efter att Army of Lovers deltagit i Melodifestivalen och slagits ut direkt, och de andra medlemmarna, inklusive stylisten Camilla Thulin, sa adjö i ett ironiskt formulerat öppet brev om att Henemark inte repat tillräckligt. 

Aldrig har de förklarat varför, säger hon nu tio år senare. Ändå hyser den sparkade sångerskan inget agg.

– Alexander har alltid varit så. Han är konsekvent som person. Jag respekterar det. Jag behöver inte hålla med honom i alla tokigheter han håller på med. Men jag har aldrig haft någon föreställning om att han har varit någon ängel som är helt oproblematisk, säger hon, och fortsätter:

– Däremot tycker jag att Camilla Thulin är en genuint otrevlig människa.

”Ville inte ens gå ut med soporna”

De senaste åren har Camilla Henemark levt isolerad i sin överbelamrade etta på Kungsholmen i centrala Stockholm. SVT-dokumentären börjar där, med huvudpersonen som har en ångestattack och gråter omgiven av överfulla kartonger. Hon har inget att leva för, säger hon. Inga barn, ingen familj och inget jobb.

Hur var det att se dig själv sådär?

– Det gjorde inte så mycket. Det är min vardag, jag vet om det där. Och jag är ingen person som skäms.

Ensamheten är ett återkommande tema i Henemarks liv och just därför upplevdes pandemin som en utandning; hon kände sig mindre isolerad eftersom alla var i hennes situation. Då var dessutom grannarna hemma, vilket gjorde att hon fick en gemenskap i huset. När samhället började öppna upp blev hon ensam igen.

Jag ville inte ens gå ut med soporna och möta grannarna när de just hade suttit och skrattat åt mig på tv

– Helt plötsligt gick alla tillbaka ut i världen, utom jag. Jag hade ingenstans att ta vägen. Inga jobb, ingenting. Så då gick jag in i en depression.

Hon kom inte ut från sin lägenhet, hade vant sig vid att vara hemma och tyckte det var jobbigt att träffa människor. Alla såg ned på henne, upplevde hon inuti sitt eget huvud.

– Jag ville inte ens gå ut med soporna och möta grannarna när de just hade suttit och skrattat åt mig på tv. 

Särskilt mycket royalties får hon inte från Army of Lovers-tiden. Hon upplever att hon har blivit lurad av de andra bandmedlemmarna. Sedan pandemin har hon varit omväxlande arbetslös och sjukskriven på grund av diskbråck, hjärtfel, en handoperation och en sviktande munhälsa. Innan dess jobbade hon som konferencier och tog enstaka gig samt en del tv-jobb. 

Bland annat deltog hon 2017 och 2018 i reality-programmen ”Farmen VIP” och ”Biggest loser VIP”. I efterhand inser hon att hon borde tackat nej. 

De är mina absoluta icke-favoritpersoner. De provocerar min moral för de har ingen egen.

– Jag stod och undrade: Vad gör jag här? Är jag så desperat efter pengar att jag förnedrar mig hur som helst?

Hon vantrivdes tillsammans med den norske högerpredikanten Runar Søgaard och Patrik Sjöberg, sportlegendaren som blivit Dumpen-pedofiljägare, som också deltog i programmen.

– De är mina absoluta icke-favoritpersoner. De provocerar min moral för de har ingen egen.

Ville ha en vit docka

I sin självbiografi från 2012 berättar Camilla Henemark att hon påverkades starkt av den amerikanska sångerskan Whitney Houstons död samma år. Innan Whitney tyckte hon att alla svarta var fula.

– Det fanns inga svarta människor på tv-burken på den tiden. I’m sorry, det fanns inte det!

De hade typ bara sett mig i pyjamas förut. De stirrade så att de höll på att tappa hakan! Och jag fick extra bröd och allting

Hon kände sig alltid annorlunda, och hade ingen att identifiera sig med. Inte ens den nigerianska pappan i London, som var en mycket frånvarande förälder. 

– Jag kommer ihåg att jag fick en negerdocka, som det hette då. Så skulle jag bli glad, men jag bara, vad är det här? Jag ville ha samma vita docka som mina kompisar hade, förstås.

Och hon kände sig aldrig fin eftersom bara vita människor kunde vara fina. Därför var det betydelsefullt med Whitney Houston, en svart kvinna som alla, även vita, tyckte var vacker.

Som modell och frontfigur för Army of Lovers skulle Camilla Henemark bli världskänd för sin skönhet. Ändå återkommer hon till att ytan aldrig har varit viktig. Det är bara i relation till andrasom det gör en skillnad hur man ser ut och nu, som gammal, märker hon den skillnaden. Nyligen kom hon i full tv-sminkning till sin lokala restaurang efter en TV4-Intervju. 

– De hade typ bara sett mig i pyjamas förut. De stirrade så att de höll på att tappa hakan! Och jag fick extra bröd och allting. Så utseendet har en enorm betydelse. Du får bättre service, du får bättre allting.

Mördades som sexdocka

Alexander Bard går fortfarande igång på motviljan mot sin forna bandmedlem. I en färsk intervju säger han att Camilla Henemark förtjänade att sparkas från Army of Lovers, eftersom hon mimade fel och var otrevlig.

Jag var så chockad, har nästan förträngt det. Jag isolerade mig i flera månader efteråt för jag ville inte gå ut

Sedan fnissar han belåtet åt minnet av en särskild kväll.

Det är 2013, kort efter Melodifestivalen. Army of Lovers uppträder på nattklubben Kolingsborg på Södermalm i Stockholm. På scenen står som vanligt en tron men istället för Camilla Henemark sitter en uppblåsbar sexdocka på den. Dockan slits ned på marken, Alexander Bard drar fram en kniv och hugger den. Om och om igen. 

Han ler strålande när han återberättar händelsen i Youtube-intervjun:

– Det var en exorcism, förklarar han. 

Camilla Henemark ler däremot inte åt den knivmördade sexdockan. Tvärt om är det ett av få tillfällen under intervjun som hon är rakt igenom allvarlig. 

– Jag var så chockad, har nästan förträngt det. Jag isolerade mig i flera månader efteråt för jag ville inte gå ut. Jag trodde att alla skulle mörda mig.

En sista glamfotografering

Dagens ETC träffar Camilla Henemark en andra gång framför en annan spegel. Det ska fotograferas. En frisör lockar Henemarks hår. Naglarna målas rödvioletta av makeupartisten Mia Högfeldt. Det är i hennes studio vi befinner oss, i fashionabla Vasastan i centrala Stockholm. 

 Camilla själv har guldiga kollagenmasker under ögonen. Det är väldigt länge sedan hon gjorde en fotografering av det här slaget och nattens sömn har varit nervös och flyktig. 

– Det här är min hemmaplan men jag känner inte igen mig i den längre. I morse tröstade jag mig med att det kanske är den sista glamfotograferingen jag gör. Jag kommer aldrig orka göra det igen, säger hon och ser nedslagen ut.

Det var Camillas mormor som lärde henne om glamour. Hon hade inga pengar att tala om men kunde gå runt i sin lägenhet i Vasastan i aftonklänning och tiara. Sitt barnbarn pyntade hon på samma sätt. 

– Jag älskade det. Jag såg faktiskt psycho ut men jag blev inte mobbad. Fast folk reagerade på att jag såg ut som en liten docka som var ute och gick. 

För Henemark var det inte konstigt att sticka ut. Hon var redan van vid att få blickar, vid att ”vara apan” eftersom det var så ovanligt med svarta människor i Sverige på den tiden. 

Mormodern lärde henne röka med cigarettmunstycken redan i sjuårsåldern, och tog med sitt barnbarn på strippklubben Sexorama på Odenplan för att hälsa på sin väninna som arbetade extra där. Inte heller det var något konstigt. Framför allt minns Henemark att hon fick dricka Pommac i ett högt champagneglas. Sedan lekte hon, till de vuxnas förfärelse, strippklubb på fritids.

Högläsning ur ”Maos lilla röda”

En annan del av uppväxten utspelade sig i den lilla byn Övermorjärv i Kalix hos mammans kusin Ann-Britt som var kommunist. Hon läste högt ur ”Maos lilla röda” och på dagarna fick Henemark hjälpa till att sälja Norrskensflamman utanför Konsum. Där, längst upp i Sverige, föddes hennes politiska engagemang. Fast kommunismen bottnade hon aldrig i.

– Det var bara en trend. Man skulle ha sådana där FNL-märken. ”Stoppa kärnkraft” och allt sånt där.

Det finns en väldig kraft i arbetarrörelsen

Senare engagerade hon sig i Socialdemokraterna och talade för partiet på första maj 1996. SSU:s förbundstidning Frihet satte henne på omslaget 1998 – naken med svart kroppsmålning och den S-röda rosen. Hon hängde med statsministrar och sosseveteraner som Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin. Än idag är det Socialdemokraterna som gäller för Camilla Henemark.

– Det finns en väldig kraft i arbetarrörelsen. Jag tror att unga människor idag underskattar hur viktig den har varit historiskt. Att släppa taget om den är ett stort misstag. Och så är jag är väldigt rädd för de högervindar som blåser runt i världen.

Som exempel nämner hon ”den där dåren i Argentina”, och syftar på den högerpopulistiska och libertarianska presidentkandidaten Javier Milei.

– Jag tycker man vaknar upp varje dag till den ena mardrömmen efter den andra.

Hon blir tyst en stund. Smärtan från den utdragna tanden gör sig påmind.

– Gud vad effektiv den här bedövningen är, känner jag. Jag tiggde till mig den av en granne, skrattar hon. 

Du verkar ha bra kontakt med dina grannar?

– Utan dem skulle jag vara död. De är mitt sociala skyddsnät. När man är ensam och inte har barn och familj och släkt så är grannar det absolut viktigaste.

En sjaskig affär med Carl XVI Gustaf

Camilla Henemarks sexaffär med kungen slog ned som en bomb i Sverige 2010, då den avslöjades i boken ”Den motvillige monarken”.

I andra sammanhang har hon berättat om en lekfull och sympatisk man i äktenskaplig kris, som hon träffade via en inbjudan till det kungliga sällskapet Sörmlands vänner. Hon har pratat om romantiska kvällar och en kontakt med statschefen Carl XVI Gustaf som till en början kändes oskyldig och genuin. Men som kom att utvecklas till något sjaskigt. 

– Jag orkar inte tänka på det nu. Jag ska försöka hålla mitt humör uppe, jag vill ha ett glas vin eller champagne, säger Henemark under stylingen.

Makeupartisten Mia Högfeldt, som är fullt upptagen med att förbereda huvudpersonens ansikte för fotografering, ger ifrån sig ett skratt som är hälften roat, hälften irriterat. 

Det är tydligt att det inte är läge att prata om kungen. För fotosessionens skull är det avgörande att humöret hålls intakt.

”Ge mig mina kläder och pengar”

Army of Lovers har nyligen återförenats utan La Camilla. Skvallerpressprofilen Dominika Peczynski ersätter och den ukrainska sångerskan Olya Polyakova gästar. Nu är de husband i den libertarianska opinionsbildaren Henrik Jönssons Youtube-talkshow ”100 %”. Mellan Camilla Henemark och Army of Lovers är det slutgiltigt och ömsesidigt över.  

– Jag tänker aldrig utsätta mig för den där mobbingen igen. No way. Däremot vill jag ha tillbaka kläderna för jag har så dåligt med pengar. Jag skulle behöva sälja dem. Men jag orkar inte bråka. Jag har inte energin, jag försöker bara gå vidare i livet.

Jag brukar säga att pengar inte fastnar på mig. Men å andra sidan har jag lätt att göra nya

Pengarna fanns inte där från början. Camilla Henemarks mamma var ensamstående och jobbade som frisör. De egna pengarna lärde Camilla sig aldrig att ta hand om.

– Jag brukar säga att pengar inte fastnar på mig. Men å andra sidan har jag lätt att göra nya, så jag har aldrig känt mig förtvivlad över det. 

Under det tidiga 00-talet höll hon på att drunkna i skulder och sålde sin lägenhet. Sedan levde hon som hemlös med bostadsmiljonerna på fickan. Som hon brände på fyra år. 

– Det var inte tanken från början. Jag var bara väldigt rotlös. Hängde i luften och reste jorden runt. Åkte från land till land och gick från relation till relation. Jag kände att jag var på väg mot en katastrof hela tiden för jag bara flydde.

Hon avbryter när hennes telefonen ringer. Efter Henemark lagt på säger hon:

– Det var Försäkringskassan. De vill ha tillbaka 3 000 kronor. De pengarna har jag inte. 

La Camilla, superhjälten

Medan Mia Högfeldt sminkar Camilla Henemark till La Camilla skrattar duon åt hur modefotograferingar var förr. Drack och rökte gjorde man överallt. De två kvinnorna har känt varandra sedan 1980-talet och har jobbat tillsammans många gånger förr. La Camilla, säger Camilla Henemark, är som en superhjälte. Med hjälp av henne vågar hon saker hon inte hade vågat annars. Men att få fram henne är ett lagarbete. Ett ”glam team” skapar inte bara en vacker yta, förklarar hon.

– De peppar också upp ditt självförtroende och när du kliver ur sminket så har de lyft dig inifrån också. 

Hon får en puss på kinden av Mia Högfeldt.

Sminket är färdigt. Bara örhängena kvar sedan är Camilla klar för kameran. Men hålen i öronen har växt igen. Smyckena går inte igenom. 

– Det gör inget! Tryck bara, ropar hon hetsigt. 

Det kommer en bloddroppe och Högfeldt ger upp. Det får gå utan. 

Fotograferingen är trevande i början. Alla vill att det ska bli bra, alla är rädda att misslyckas. Camilla Henemark är ringrostig och rör sig styltigt framför kameran. Självförtroendet är inte vad det har varit. Dagens ETC:s fotograf Zanna Nordqvist visar upp en bild. Henemark stönar djupt och lägger huvudet i händerna.

– Ååååååååh, shit. Jag ser så sorgsen ut. Men det är inte ditt fel, jag tuffar till mig, säger hon och drar en djup inandning. 

”Bard och Roberto är förlorade muppar”

Henemark pratar vidare om de starka rådande högervindarna och skrattar åt sin forne bandledare Alexander Bard. Han har anordnat mansläger. Vad gör man på ett mansläger? Förmodligen, säger hon, har det att göra med ett gäng ”smygbögar”.

 Två fucking förlorade muppar som hatar kvinnor. Och på ett så sorgligt sätt!

Enligt nyhetsmagasinet Fokus består ett mansläger i Bards regi av att man, i utbyte mot många tusen kronor, utsätts för timmar av didgeridooblåsande, föreläsningar om att lära sig ”respektera kuken”, och uppgiften att ”rädda” Alexander Bard från en ”kidnappning”. 

– Jag lyssnade på honom och Paolo Roberto, säger Henemark, och syftar på ett uppmärksammat avsnitt av den sexköpande pastaprofilens podcast som släpptes i oktober.

Hon skrattar för tusende gången.

– Det var det roligaste samtalet jag hört. Två fucking förlorade muppar som hatar kvinnor. Och på ett så sorgligt sätt! 

I poddavsnittet för Bard ett komplicerat resonemang som landar i att män ska försörja kvinnor. Han beskriver också Paolo Robertos ökända sexköp som att den prostituerade ”gick därifrån glad i hågen och köpte en ny Rolex”. Med tanke på de båda männens budskap, är det besvärande att de har ett så stort genomslag, tycker Camilla Henemark. Men framför allt har hon svårt att ta dem på allvar. 

– Kanske att jag inte ligger sömnlös över Alexander Bard, det gör jag inte. Jag blir mer full i skratt. Speciellt av de där manslägren. De roar mig.

Rädd för hatbrev från Silvias fans

Mottagandet av dokumentären om Camilla Henemark har varit varmt. Hon har fått säckvis med brev. Folk skriver stöttande ord och säger att de känner igen sig i hennes svårigheter. Vissa skickar till och med brev och friar. Det är en värme som hon inte var beredd på.

– Jag trodde det var hatbrev så jag vågade inte öppna dem först. Men så öppnade jag ett första brev och så var det en Trisslott i! ”Oh my god! Jag fortsätter väl då”, tänkte jag.

Varför skulle du få hatbrev? 

– Jag menar, Sveriges populäraste kvinna är drottning Silvia. 

Jämför du dig med henne?

– Nej nej, det var inte så jag menade.

Hon försöker förklara, snurrar in sig och blir märkbart nervös. Silvia, kungens fru. Det är knappast obetydligt för Camilla Henemark vilka citat som prånglas ut. Oron för att folk ska hata henne i rollen som majestätens före detta älskarinna är påtaglig.

– Vem är jag, liksom? En svart kvinna med ett skandalöst förflutet. 

Det skandalösa förflutna, Camillas många svårigheter i livet, vad beror de på? Camilla nämner diagnoserna hon fått sent i livet: Aspergers syndrom och ADHD. Någon ”traumatisk barndom” hade hon inte, om än ganska rotlös. Att hon skulle ha något alkohol- eller drogmissbruk är också ett missförstånd.

– Jag tror bara att mitt utåtagerande sätt har fått folk att tro att jag har drogproblem. Ibland har jag druckit för mycket alkohol och gjort det på ett hetsigt sätt. Men jag har aldrig varit beroende av alkohol, jag har inte vaknat upp och känt att jag behöver gå till Systembolaget. 

Vill inte vara bedagad diva

Camilla Henemark är rädd att folk ska skratta åt henne. Vill inte att någon ska tro att hon upplever sig yngre än sina snart 60 år. Vill inte vara en ”bedagad diva”.

Samtidigt är hon rädd att Dagens ETC ska bli besvikna över kläderna hon valt ut: en mörkgrön stickad tröja och kostymbyxor i samma färg. Visserligen med skyhöga klackar och proffsgjort hår och ansikte, men vi har pratat om att hon ska fotograferas som La Camilla – ett artistnamn med associationer till något långt mer extravagant.

Modedesignern och tv-personligheten Jenna Lyons kommer på tal. Camilla Henemark konsumerar stora mängder reality-tv, och Lyons är en favoritkaraktär i serien ”The real housewives of New York City”. Hon representerar ”en typ av äldre kvinna” som Camilla själv skulle vilja vara. En snabb sökning ger en kvinna på 55 med tjockbågade glasögon, gråsprängt långt hår med försiktigt självfall och stilrena, lätt maskulina kläder.

– Hon är varken en farmor med knut i nacken eller en patetisk person som försöker vara ung. Och så är hon en late in life lesbian. Det känns som att det är en grej för mig också. Why not?

En pleatherklänning senare är fotograferingen över. Alla är nöjda, alla är trötta, och tröttast av alla är Camilla Henemark. Sminket åker av och glasögonen på. Nu väntar en paus. Från media, från människor, för att vila hjärnan från sociala intryck.

På kvällen skickar Camilla ett sms: ”Tusen tack för idag! Är så tacksam för ert tålamod!” Hon lägger till en emoji på en kvinnofigur som blåser en slängkyss. Kvinnan är brun och har en krona på huvudet. La Camilla.