Kultur & Nöje.

2021-01-13 16:00
Puffetikett
Dagens ETC

Kulturskaparna: Så har vi påverkats av pandemin

Hur har pandemin påverkat landets ­kulturarbetare? Vad önskar dessa av det nya året? Dagens ETC har ställt frågan till en rad konstnärer från ­Malmö i söder till Jokkmokk i norr.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Katarina Pirak Sikku

55 år, konstnär, Jokkmokk.

– Jag producerade ett verk som skulle ha visats i september. Sedan sköts det upp till november, nu ska det visas den 27 januari istället. Om det blir så vet jag inte. Att ha jobbat mot en deadline och att det sedan inte blir något innebär ett plattfall. En del av energin går förlorad. Att leva i ovisshet är jag nog ändå rätt van vid. Livet som konstnär är ovisst. Coronan gör mig maktlös. Det är jobbigare än ovissheten.

– Under 2021 hoppas jag att jag slipper rädslan för att ­smittas och för att sprida ­smittan vidare.

Eva Janstad

60 år, producent på Skottes ­musikteater, Gävle.

– Jag fick jobb som producent på Skottes Musikteater i maj. Skottes har möjlighet att spela föreställningar utomhus och vi har funnit organisationer att samverka med runt det. Fantastiskt roligt! Det tråkiga var framflyttade bokningar som turnéveckor i Finland, Sverige och en festival i Colchester.

– Jag önskar att staten har insett att det behövs mer stöd till kultur, när vi har det svårt. Det måste den fortsätta med och förhoppningen är att även regioner och kommuner förstår att upprätthålla en av grundvalarna för demokratin – stöd till de fria professionella kulturarbetarna.

Ola Heden

46 år, frilansande skådespelare, Floda.

– Ekonomiskt sätt har det varit en fullständig katastrof eftersom det inte har gått att söka stöd för de inställda föreställningarna än. Däremot har jag skrivit en pjäs som ska ut med Riksteatern nästa år, där jag även ska jag medverka och vara samproducent, det skulle jag annars aldrig hunnit med så jag har tagit det goda med det onda.”

– För 2021 önskar jag att den föreställning jag skrivit kommer till premiär och att vi kan möta en publik på säkert avstånd och få den att skratta och uppleva känslor som teater kan göra. Jag hoppas få möjlighet att utveckla teater utefter den nya verklighet vi står inför, men framförallt vore det trevligt med lön.

Eva Persson

46 år, ordförande i foto­föreningen Lokomotiv, Bollnäs.

– Under sommaren satte vi samman den stora fotoutställningen #lokomotivtillsammans om pandemins inverkan på människors liv, med bilder av fotografer och privatpersoner från sex kontinenter och samarbetade med UNHCR om en insamling. Fysiska utställningar har vi endast sommartid på ett besöksmål i kommunen. Utställningarna och vernissagen coronaanpassades och vi tvingades ställa in några föreläsningar, men för övrigt påverkades inte verksamheten.

– Eftersom vi tror på att kultur stöttar och läker människor är den högsta önskan att det akuta läget lägger sig snart. Vi planerar eventuellt fysiska utställningar till sommaren igen, men vårt sommargalleri är öppet och luftigt och därför lätt att anpassa.

Ann Sehlstedt

41 år, frilansande flamenco­dansare och pedagog, Göteborg.

– I princip allt har ställts in, inga turnéer, inga workshops, inga resor till Spanien för fortbildning, nätverkande och jobb. Rent ekonomiskt är det självklart ett enormt inkomstbortfall och extremt tufft att vara småföretagare. Men det är även mentalt väldigt prövande att det inte går att planera framåt. Det har varit enormt frustrerande med vad jag faktiskt anser vara ren yrkesdiskriminering från politikernas håll med otydliga regler och bristande kunskap och förståelse för kulturarbetare som yrkesgrupp.

– Självklart önskar jag att pandemin går över och att det går att fortsätta jobba och att äntligen få träffa och krama familj och vänner igen. Jag hoppas att vi människor börjar tänka på och ta hand om varandra och tänker efter mer. Jag har en önskan och förhoppning om att folk (och politiker) värdesätter kulturens vikt och roll i samhället och att det är en viktig komponent för att göra ett samhälle levande.

Kholod Saghir

43 år, konstnärlig ledare för ­Uppsala internationella litteraturfestival och litteraturproducent på Re:Orient, Uppsala.

Bild: Ghayath Almadhoun

– Stora delen av förra årets festival ställdes in, likaså andra arrangemang jag ansvarade för i Stockholm, och även litterära utbytesresor till Mellanöstern. Jag pendlade mellan Berlin och Uppsala och var ständigt i karantän, den tiden utnyttjade jag till att översätta en bok som jag inte skulle ha hunnit med om allt var som vanligt. Jag var också en av de få lyckligt lottade kulturarbetare som fick nytt jobb under pandemin när vi på Re:Orient tvingades skära ner.

– Jag hoppas att folk hittar till vår festival som äger rum digitalt den 12 och 13 mars. Jag önskar att allt fler följer vårt exempel och fortsätter producera anpassade kulturupplevelser i väntan på att vi ska kunna återgå till någon form av normalitet. Det är så många bra böcker och författare som förtjänar att uppmärksammas även under coronan.

Carlo Emme

37 år, grundare av Malmös nya konsertklubb Plan B, som har arrangerat coronaanpassade konserter under pandemin.

– Pandemin kom precis när vi var klara med att bygga vårt nya ställe. Vi tog lån och investerade mycket pengar på lokalen – och fick sedan ta ännu mera lån för att överleva. Så pandemin har inneburit en ekonomisk katastrof för oss. Vi har ett kämpande förflutet så vi kommer överleva den här gången också, men det kommer ta lång tid tills vi står på fötterna.

– Sättet regeringen har hanterat pandemin har splittrat människor. Jag hoppas att människor nu har förstått att man inte an ta kultur för givet och att de, så snart vi öppnar igen, kan lämna det förflutna bakom sig och samlas i kärleken till musik.

Amanda Ooms

56 år, skådespelare, författare, konstnär, Stockholm.

Bild: Pontus Lundahl/TT

– Bara som ord är coronapandemin ganska skrämmande. Ett världsläge som inkluderar alla. Först blev jag lamslagen, sedan blev jag väldigt träningsbesatt och hemmafokuserad. Nu efter månader av inställda jobb och möten utan stimulerande ögonblick och resor är jag mer vältränad än på flera år, och närmar mig ett fokus på kreativitet. Jag uppskattar en blyg men tydlig ödmjukhet bland människor i vardagens rörelser i staden.

– Jag försöker hitta mod och styrka. Jag tänker på mina barn och tänder ljus för framtiden. Jag önskar mig att få klara mig undan corona. Jag önskar mig och världen värdighet och möjligheter.

Carolina Falkholt

43 år, konstnär, Göteborg

Bild: Christian Egefur

– Min ångest har lättat då pandemin normaliserat isolation. Mitt arbete handlar ju mest om att tänka.

– Jag önskar mig ett fantastiskt 2021 där jag målar magiska bilder, gör ny musik och umgås mycket med familj och vänner.

Sofia Jannok

38 år, artist och skådespelare, Ubmeje

Bild: Janerik Henriksson/TT

– Jag släppte skiva samma vecka som restriktionerna ­infördes i Sverige. Skulle släppa album i oktober, men sköt upp det till mars 2021. ­Personligen har jag haft tur som hittills ej drabbats, och jag upplever en stillhet som jag – trots att den var påtvingad – tror samhället desperat behöver efter ett allt snabbare tempo rakt in i en brinnande klimatkris.

– För 2021 önskar jag att de sista naturskogarna fredas och att Sverige börjar lyssna på oss urfolk.