Kauppi dunkar in sitt budskap i ”Män kan inte våldtas”

Berättelsen om bibliotekarien Tova som blir våldtagen av en man hon träffat på krogen och bestämmer sig för att hämnas, väckte upprörde känslor då den först publicerades. Och över ett år efter metoo-kampanjen drog igång sin lavin av tystade röster, vittnesmål, upprop, hetsiga diskussioner och Akademieskandaler kan vi konstatera att temat inte direkt har svalnat.

Lo Kauppi kliver bredbent in i kärnan av Tikkanens berättelse. Mot en avskalad scenografi, som lätt byter skepnad från Tovas hem, till biblioteket, till baren, eller våldtäktsmannens lägenhet, spelas med en sorts rasande rakhet dramat om patriarkatets våld mot kvinnor. Lo Kauppi har placerat Tikkanens berättelse rakt i vår samtid. Tova har fått bli tio år äldre och fyller 50 den där ödesdigra natten då det som skulle vara en självständig kvinnas eget firande på krogen istället blir den ultimata förnedringen. En man som tar sig rätten att göra vad han vill med hennes kropp. Ett övergrepp som hotar ett krossa henne, som ropar på hämnd. Men eftersom Tova vet, och av en jurist får bekräftat, att ett våldtäktsoffer bara blir än mer misstänkliggjort och förnedrat när hon hamnar i rätten, väljer hon den gammaltestamentliga vägen. Öga för öga, våldtäkt för våldtäkt.