Jazzmusik – en optimal ­konstform

Den 10–19 oktober äger Stockholm Jazz Festival rum. Tidigare huserade festen på Skeppsholmen, men sedan några år tillbaka har den delats upp på olika scener – i år över 35 stycken – runt om i staden. Såväl internationella stjärnor som nya uppstickare uppträder.

Bakom rodret för hela arrangemanget står festivalgeneralen Lena Åberg Frisk. Vi möts på den legendariska jazzklubben Fasching, som hon dessutom är vd för, där en hel del av festivalens spelningar kommer att genomföras.

– Det är väldigt mycket att stå i kring festivalen nu, och dessutom är det högsäsong på Fasching samtidigt. Men jag har många fantastiska människor runt mig. Både vänner, familj och kollegorna som jag jobbar med. Vi är ett väldigt tajt team, och det ger mig otroligt mycket att arbeta tillsammans med dem, säger Lena Åberg Frisk. 

Har hållit på i 20 år

Hon är mer eller mindre född in i jazzsvängen – föräldrarna fann varandra när de spelade i samma band. Fadern Lennart Åberg, saxofonist, har också varit aktiv som arrangör och drivit kulturpolitiska frågor. Men Lena Åberg Frisk ville egentligen gå en annan väg i livet, och har aldrig spelat musik själv.

– Jag satsade på en akademikerkarriär, men sögs in i det här i alla fall. I år har jag hållit på med festivaler i 20 år, och det är femte året som jag är med och arrangerar Stockholm Jazz Festival. För mig finns det inget som kan slå att få vara med och skapa en sådan stark upplevelse som en livekonsert kan vara.

Vad är det bästa med att jobba med jazz?

– Det här kanske låter överdrivet, men enligt mig är jazz den optimala konstformen. Som jag ser det är det talade och skrivna språket till för att formulera praktiska saker och byta information.

– Konsten är till för att kommunicera om allt det där andra: livet och döden, existensen, gud, kärlek, drömmar och så vidare. Där är jazzen optimal, den kräver så mycket mental närvaro i stunden. Jag vet inte hur jag skulle fungera utan den.

Tröttnar du aldrig?

– Haha, jo, ganska ofta faktiskt. Ibland känns det bara meningslöst och som att ingen bryr sig. 

– Men det är nog ganska normalt om man är väldigt engagerad i det man gör. Jag ser det som en nödvändig dynamik. För att kunna engagera sig måste man ge upp ibland, så att man kan tända om den där gnistan. Det får inte bli rutin av det här arbetet, jag vill inte jobba på det sättet, säger Lena Åberg Frisk.

Jämställdheten på scen viktig

Stockholm Jazz Festival har tidigare uppmärksammats för sin jämställda line-up. Även i år är det många kvinnor som tar plats – på huvudscenerna är 61 procent av akterna kvinnodominerade, 36 procent mansdominerade och 3 procent mixade. Något som är ett resultat av ett aktivt jämställdhetsarbete från festivalledningens sida.

– Den allra första festival som jag var med och arrangerade hette Gals’n’jazz, och hade som tema att just lyfta fram kvinnor inom jazzen. Efter det har jämställdhetsarbetet varit en naturlig del i allt som jag har gjort. 

– Och det handlar inte bara om kön, vi tittar också mycket på om det är en bra mix av redan etablerade artister och nykomlingar, äldre och yngre personer och så vidare. För mig hänger allt det där ihop. Att inte vara uteslutande är en grundläggande och enormt viktig fråga för hela samhället, säger Lena Åberg Frisk.