Det börjar med en morsa som slänger en toffel efter dottern.
Fortsätter med en tjej som sitter på pendeltåget och betraktar sin spegelbild i fönstret – hörlurar, svart hår, Adidaströja. Självutlämnande, komisk och varm. Min mammas dotter är en blandning av humor och allvar, imitationer och dansnummer, skratt och tårar.
Började som ett skolarbete
Monologen skrev Maria Nohra som ett avslutningsarbete på skådespelarutbildningen i Stockholm och sedan dess har den spelats på scener i hela Sverige från Göteborg, Stockholm och Malmö till Linköping och Umeå.
– Allt kom naturligt. Den handlar om vem jag är, om min kultur och min mamma. Mamma är den som har gett mig mest inspiration men som jag också har haft flest fajter med. Oavsett vad jag gör eller hur mycket jag uppnår så är hon som många mammor – både det trygga och det som är jobbigt när man vill flyga iväg och testa sina vingar, säger Maria Nohra.
”Jag såg att mamma grät”
Mest pirrigt var det när pjäsen spelades på hemmaplan i Vänersborgs Folkets hus och familj, släkt och vänner satt med i publiken. Det var andra gången mamman såg pjäsen, första gången var en föreställning i Göteborg.
– Jag såg att mamma grät och det var väldigt mycket känslor, men hon sade inte ett ord när hon gick. Sedan ringde hon mig en vecka efter framträdandet för att säga att hon var stolt och att det var modigt gjort. Min mamma kan avdramatisera saker, säger Maria Nohra.
Radiopratare, skådespelare, dansare – Maria har många strängar på sin lyra men att hon skulle stå på scen har alltid varit den stora drömmen. Under uppväxten fanns ingen teatergrupp där hon bodde så i stället hängde hon med brorsan och boxades. Något som mamman inte var så förtjust i.
– Speciellt inte när jag kom hem med blåtiror. Men jag gjorde allt man inte fick göra och gick min egen väg, säger hon och skrattar.
När Maria Nohra blev äldre började hon plugga till ingenjör på universitet men hoppade av efter ett halvår och drog till Stockholm. Där väntade skådespelarkurser och jobb som programledare i radion innan hon blev antagen till en ettårig teaterskola.
– För mig var skådespeleri samma sak som film när jag växte upp, det fanns ingen scen att stå på i Vänersborg. Och det är film jag mest vill jobba med. Sedan tycker jag att det är otroligt kul med teater. Det är magiskt att jobba mot en publik, de tror att du är den som underhåller dem men du blir lika underhållen själv, säger hon.
Under hela hösten har hon varit ute på riksturné med Min mammas dotter. I vår gör hon en roll i ”Och någon blev inte knivhuggen” på Uppsala stadsteater och har nyligen blivit klar med en film som har premiär nästa år. Förhoppningen är att det ska bli fler filmroller i framtiden.
Har funnits visst motstånd
Den 8 mars – lämpligt nog på internationella kvinnodagen – spelas hennes pjäs på Reginateatern.
– Man hamnar där man ska hamna och jag är nog ganska tuff, men visst har det funnits ett visst motstånd och det kan vara svårt som kvinna på många sätt att slå sig in i branschen. Jag har haft fördelen att få jobba mycket med andra kvinnor, säger hon och tillägger:
– Jag går in helhjärtat för det jag gör och har alltid vetat att det är det här jag vill göra. Min mammas dotter blev nyckeln till allt.
