När BBC förra året skrev om öppna relationer pekade de intervjuade relationsexperterna på samma sak: intresset för icke-traditionella relationsformer har ökat det senaste decenniet.

”Sådant var mycket mer obskyrt för 10 år sedan, nu är det otroligt vanligt” sa sexualrådgivaren Sarah Levinson. 

Hon ser pandemin som en delförklaring - en period där många kände sig inlåsta i sina relationer under lockdowns och fick tid att fundera över sina begär. En annan orsak kan vara att vissa ifrågasätter sin föräldragenerations kärleksnorm, i många fall den om att långa monogama äktenskap är de intima relationernas slutdestination.

Småbarnshelvetets räddning

Slentriansex, trötthet och brist på erotik. Det är något som de flesta småbarnsföräldrar kan relatera till i det stressiga vardagslivet. Skulle ett öppet förhållande kunna lösa problemet? En som utforskat frågan är Isabel Nylund, författaren bakom aktuella ”Love hack”, en relationskomedi i romanform om att luckra upp tvåsamhetens bojor.

Huvudpersonerna Julia och Niko är två trendkänsliga stockholmare som träffas på en svartklubb. De blir dödsförälskade och lovar heligt att aldrig bli som andra par. 

Klipp till: Småbarnsåren, radhus, hålfotsinlägg och Coop-poäng. De storslagna känslorna har ersatts av kräksjukor och skrikiga förskolehämtningar. I ett försök att få livet att kännas lite mer lyckas Julia övertala sin make att de ska öppna upp sitt förhållande.

De sätter upp regler för sitt ”love hack”:

1. Bli inte kär
2. Ingen vi båda känner
3. Sköt det franskt
4. Fucka inte med logistiken
5. Sov inte borta
6. Använd kondom
7. Vi två kommer alltid först

Idén till boken föddes för sju år sedan och medan den skrevs gick författaren igenom en skilsmässa.

– När jag fick idén till berättelsen befann jag mig i en liknande situation som Julia gör. Jag hade ett barn och en relation som varat sedan jag var 21 år. Den var underbar på alla sätt och vis, men jag kände den här konflikten som jag tror är otroligt allmänmänsklig: hur mycket är tryggheten värd kontra den frihet jag längtar efter? säger hon.

När Isabel Nylund började googla på ämnet öppna relationer ramlade hon ner i ett kaninhål av Reddit-trådar, TED-talks och blogginlägg. Hon märkte att frågan upptog väldigt många människor.

Vilka var de mest övertygande argumenten för icke-monogami du hittade?

– Ur ett rationellt perspektiv finns nästan bara övertygande argument för öppna relationer. Varför ska man inte tillåta en annan person frihet? Varför ska man inte i en relation samtidigt kunna unna varandra att få leva ut sidor som man kanske inte kan göra inom relationen, på samma sätt som man gör i sitt yrkesliv eller i vänskapsrelationer? 

I boken funderar huvudpersonen Julia på om det automatiskt innebär ett svek mot Niko om hon ger efter för en attraktion till en annan. Har det egentligen något med maken att göra? 

– Rent rationellt så har det ju inte det. Det handlar ju om hennes upplevelse, sexualitet och hennes längtan. Hon älskar ju fortfarande Niko, säger Isabel Nylund. 

Men att se på öppna relationer rationellt, räcker det?

– Nej. Konflikten uppstår när djuret och biologin börjar verka i oss. Det kommer fram känslor som svartsjuka eller att man blir otroligt förälskad i någon annan än sin partner. Då börjar man hitta argumenten mot en öppen relation. Alltså: Om man tror på en långvarig relation, då kanske man faktiskt ska skydda den från för mycket yttre påverkan.

Samtidigt använder andra just vår biologi som ett argument för öppna relationer. Flersamhet är ju vanligt i väldigt många delar av djurriket?

– Det är det som gör det till ett intressant ämne. Det är en levande konflikt som aktualiseras med varje ny generation, säger Isabel Nylund.

Själv lever författaren inte i en öppen relationer.

– Jag valde att utforska det litterärt i stället, konstaterar hon.

Icke-monogama kändisar

”En eller fler partners – who cares liksom? En tvåsamhet kan vara lika komplicerad och jobbig som en flersamhet. Ingen relation är enkel hela vägen.” sa regissören och skådespelaren Tuva Novotny häromåret i en intervju med Dagens ETC. 

Med sin film ”Diorama” (2022) ville hon spränga idén om den ”mossiga tvåsamheten” och förväntningen på att en enda partner ska uppfylla alla våra behov.

I kändisvärlden har flera valt att berätta offentligt om hur de valt bort monogami. En av dem är entreprenören Isabella Löwengrip, som 2019 skrev om sin och den dåvarande pojkvännen Hampus öppna relation på sin blogg: ”För mig uppstår riktigt kärlek när man har noll ego och inte äger varandra. I en öppen relation hittar man en annan kärna tillsammans, en kärna som för min del är betydligt mer intressant.” 

Skådespelarna Will Smith och Jada Pinkett Smith är ett annat par som pratat om sin öppna relation. De valde att ta beslutet för drygt tio år sedan.

”Vårt äktenskap fungerade inte” berättade Will Smith 2021 för GQ. ”Vi kunde inte längre låtsas. Vi var båda förtvivlade och det var tydligt att något behövde ändras”. 

Han fortsatte:

”Vi har givit varandra tillit och frihet, med tron på att alla måste hitta sin egna väg. Och för oss kan ett äktenskap inte vara som ett fängelse.”

Frågan är bara om trenden mot öppna relationer är ett subversivt brott mot den konservativa tvåsamheten, eller om det är ett tecken i tiden på att den den nyliberala valfrihetsvurmen tagit sig in på kärlekens område. 

Isabel Nylund tror att önskan om en öppen relation till viss del hänger ihop med att samtidens upptagenhet av tillväxt även ätit sig in i privatlivet.

Du menar att det ingår i den kapitalistiska logiken att se till att vi aldrig är nöjda?

– Ja. Vi ska högre upp i karriären, ha mer materiella saker och hela tiden utveckla oss själva på ett andligt plan. Vi ska inte nöja oss. Samtidigt har vi våra relationer, som på något sätt bara ska vara som de alltid har varit. Det är svårt att få ihop. 

Hjälp, min manlighet!

I ”Love hack” kommer det flersamma upplägget inte utan farhågor. Medan Julia bara ser saker att vinna på överenskommelsen, är hennes make mer skeptisk till att bryta tvåsamheten.

– Niko är mycket mer rädd. Kanske inte för hur det ska påverka deras relation, utan på hur det ska påverka hans manlighet. Han funderar på om den här dealen kommer att återspegla hans otillräcklighet som man. Att han inte har kunnat tillfredsställa henne. Hans ego utmanas, säger Isabel Nylund. 

När experimentet inleds får Julia snabbt en sexuell relation med sin gamla tonårskärlek Mahir, men lyckas också bocka av en capoira-entreprenör som lyssnar på Toto. Niko i sin tur börjar ligga med en pedagog på barnets förskola. 

Snart är de båda nyfrälsta. Friheten! Tänk att den fanns inom räckhåll hela tiden. 

– De längtar verkligen efter att se sig själva genom någon annans blick. Vem är jag? Vem har jag blivit?

Men det euforiska tillståndet varar inte för alltid.

”Förlåta otrohet”

Enligt RFSU har var tredje vuxen någon gång varit otrogen. När Aftonbladet förra året lät Demoskop intervjua 598 personer om otrohet visade siffrorna samma sak: Nästan tre av tio – 29 procent – uppgav att de någon gång har varit otrogna. 

Statistiken blir intressant när den kopplas till diskussionen om monogami. Varför håller så många fast vid föreställningen om tvåsamhet när det verkar vara så svårt för många att hålla sig till en partner?

Isabel Nylund ser ett stort problem i att otrohet är stigmatiserat trots att det är så vanligt.

– Jag tycker att man ska se ganska förlåtande på otrohet. Men det finns ett sånt tydligt narrativ kring hur man ska reagera när någon har varit otrogen: ”Lämna honom direkt!”. Jag tror det var den kända parterapeuten Esther Perel som sa att det finns ett större stigma i att stanna kvar med någon som har varit otrogen än att lämna.

Varför öppnar inte fler par upp sin relation istället för att vara otrogna?

– Jag tror att de flesta inte ens tänker på det som ett alternativ. Man har gått in i sin relation med en uppsättning föreställningar om vad romantisk kärlek innebär. Att ens prata om att öppna relationen blir som ett hot mot hela föreställningen om att vara ett par, att vara ett vi som uppfyller alla varandras behov. Bara att ifrågasätta av det kan vara enormt sårande.

”Knullet inte grejen”

”Hur förena behovet av lust, längtan och äventyr med det lika starka behovet av förutsägbarhet, trygghet och lojalitet?” I ”Love hack” sammanfattar huvudpersonen Julia effektivt den inbyggda konflikten de flesta känner igen från långa monogama parförhållanden. Men några månader in i det sexuella experimentet har all tillit och rationella argument slagits i spillror. 

Sårad landar Julia i en förlösande slutsats: Egentligen handlade det aldrig om att få ligga med andra män, utan att få tillgång till de vibrerande känslorna inom sig. 

– Det hon upptäcker är att det finns en sån otroligt stark koppling mellan en sexualitet och en allmän känsla av vitalitet. Hon upptäcker att det inte var själva knullet som var grejen utan att hon ville få tillgång till ett större register av känslor.

Trots smärtan slutar ”Love hack” ändå i dur, precis som en romcom. Varför?

– Jag ville leka med tropen av en romantisk komedi. Och så ville jag inte att det skulle kännas som ett manifest mot öppna relationer. Boken är varken för eller emot. Det är en förklädd idé-roman där jag har velat utforska den här konflikten.