– Vem jag är? En vidrig fråga! Jag är en samhällskritisk serietecknare och har synts i massor av olika sammanhang. Bland annat tecknar jag åt Dagens ETC. Men det som jag kommer att göra åt ETC nyhetsmagasin är mer vardagsskildringar, förklarar Elin Lucassi, garvad gamling.
– Jag är mer en allsysslande konstnär som gör musik, serier och många memes. Det är jag som representerar ungdomen här då jag är kokt i moderna memes. Jag är en vild joker, med mig vet ni aldrig vad ni får, säger Erik Melin, stursk spoling.
Men det är väl ändå satir vi kan förvänta oss?
Erik: Ja, kan man förvänta sig politik av Rebecca Weidmo Uvell så kan man kalla det jag gör för satir.
Elin: Eftersom det privata är politiskt så blir det viss satir i mina vardagsbetraktelser. I mina serier tar jag rollen som en grinig motvallsperson. Det är ett berättartekniskt grepp där jag säger jobbiga, irriterande saker, ofta är det jag som är surgubben. Oavsett bygger mitt skapande, både vardag och politisk satir, på upprörande saker. Jag bearbetar genom att teckna.
Vad är det du irriterar dig på?
Elin: Folk. Icke-reflektion, alltså enfald. Absolut inte min egen! Alltid andras. Jag blir irriterad på att andra är slappa och inte reflekterar. Då blir jag arg, för att sedan inse att det är något allmänmänskligt som jag själv också är skyldig till.
Är ni typiska vänsterhumorister?
Elin: Jo, det får jag säga, absolut. Det är väl alla som är roliga? Det märks i serierna då jag ofta irriterar mig på anti-humanism och empatilöshet, vilket jag anser finns mer åt höger.
Erik: Och jag är vänster och sysslar med kultur så då är jag en vänsterkulturman. Det är inneboende.
Hur definierar ni satir?
Erik: Det nya konstbegreppet! Förr pratade man om hur konst ska definieras. Nu är det satir som alla hela tiden ska fråga sig vad det är. Ordet betyder ingenting längre. Satir behöver inte vara roligt, det behöver inte betyda något, inte sticka åt något håll alls. Allt är bara tonläge. En hundvissla.
Hur menar du?
Erik: Ta SVT:s ”Svenska nyheter”, och deras uppmärksammade sketch förra månaden, där folk sjöng ihop. Bara tonläge. Människor som påstår sig vara emot varandra – Greider och Strandhäll gosar med Bali och Ganman. De har inga problem att mysa ihop för innerst inne vill de ingenting utom att bli betraktade. Så kommer kritiken och då är försvaret att alla andra är humorlösa och att det är satir. Ordet satir är en ursäkt för att vara likgiltig. Tonläget är att det ska vara roligt men bakom finns ingenting.
Elin: Är det inte så att satir måste ha ett syfte, något man vill komma åt?
Erik: Det tycker jag. Som jag tänker på det är det riktat mot en politisk överklass.
Elin: Till exempel kan en karikatyr vara satir men är inte det automatiskt. Men generellt är det lathet att använda satir som beskrivning. Den absolut tråkigaste frågan som finns är en jag svarat på i åratal: får man skämta om vad som helst. För vi måste vid det här laget ha kommit fram till att ja, det får vi. Får man göra satir på allt? Ja, det får man. Fast är skämtet håglöst och tråkigt har man misslyckats. Då får man kritik. Som det Erik säger om tonen: ”Men det var bara ett skämt” är ett skydd för att säga vad som helst, utan koll på kvalité och innehåll.
Så… får man skämta om vad som helst?
Elin: Jaaa! Men är du tråkig då får du skit. Och då får du ta det. Är du rolig kommer du undan med vad som helst. Problemet är att de flesta människor inte är roliga. Eller… man kommer nog aldrig undan helt. Även när jag är hysteriskt kul kommer det någon och säger till mig att sluta.
Händer det dig ofta?
Elin: Ytterst sällan. Jag får väldigt lite kritik, generellt. Jag får mer skit när jag fjantar än när jag gör satir. Den typen av skämt – som att skoja om hajpade inredningstrender – som bara är trams, inte på allvar, ger mer kritik än när jag lyfter politik och feminism, brännande saker som är på riktigt.
Erik: Så fort du attackerar något som människor känner igen sig i, då blir de jättearga. En status på Facebook om en president som låser in barn i burar ger upprörda lajks. Men om jag skriver att jag gått på en konsert och sett trötta musiker i fula mjukisbyxor stå på scen och vara skräp, då blir ens omgivning riktigt upprörd. Människor saknar självdistans.
Menar ni att det är igenkänningshumorn som ska till för att göra folk riktigt förbannade 2021?
Erik: Människor är så avtrubbade av politisk satir att de blir mer provocerade av det personliga.
Elin: Det är lätt att hålla med om att det är förjävligt att låsa in barn i burar. Men driv inte med min fula Iittala-vas som jag målat grå med inspiration från ett inredningskonto på Instagram, för då jävlar lackar jag! Typ så.
Vad skojar ni själva om inte offentligt?
Elin: Det är stor skillnad på privat och offentligt. I trygga rum unnar jag mig att själv vara slapp. Publicerar jag något tänker jag igenom det för jag kan inte utgå från att folk kan kontext och har förförståelse. Om du och jag sitter sent på krogen, då gäller annat. Jag är mer misogyn och misantropisk privat.
Erik: Jag är gränslös. Hittar jag en vinkel som fungerar så skämtar jag om allt offentligt. Pedofili? Ja, då gör jag som högern och flaggar satir när det kommer kritik, sedan sticker jag. Samtidigt är jag blasé av all gränslös skit jag ser. Alla linjer är passerade.
Elin: Ibland blir jag trött, vill skita i allt och bara göra fjant, trolla läsarna. Samtidigt gillar jag att vara intelligent med min humor. Och ärlig. Det finns många ämnen som jag tänker mig för om, eftersom jag inte är insatt. Då sätter jag mig in i det för att inte göra fel. Till exempel, om jag skulle skoja om transfrågan skulle jag lägga mer tid på det än med feminismen, som jag kan. Det finns inget jag vill skämta om som jag avstår från. Men många ämnen undviker jag för att jag inte skulle göra det bra.
Erik: Allt är inte kul att skämta om. Hur mycket slö och tråkig högersatir om batikhäxor har jag inte sett? Objektivt är det inte kul.
Vad är kul då?
Elin: Jag garvar åt enkelheter. Slapstick. Johan Wanloo och Åke Jävel är jättekul. Jag gillar när folk fjantar sig, kanske för att jag är dålig på det själv. Jag är imponerad över de som klarar av att vara fjantiga och enkla, som tv-serien ”Family guy”.
Erik: Egentligen vill jag säga – inget. Inget är kul. Mycket är situationellt. En krigsförbrytare som dricker gift är en spektakulär bild. Men att sedan använda den som en reaktion på något man inte gillar, det är fantastiskt roligt. Åh nej, ”Svenska nyheter” har gjort någon skit nu igen. Reaktion: Slobodan Praljak shottar gift för att illustrera hur less man är på allt. Humor handlar om kommunikation. När man använder vad. För att ta ett högt flygande citat: komedi är tragedi med tajming. Jag tycker att det stämmer.
Elin: Ja, det måste finnas ett mörker i det för att det ska vara kul.
