I verkligheten har ju alla statsministrar varit män, precis som vi är vana vid. Vilket mer och mer ter sig som en anomali i vårt närområde. I Norden är Sverige det enda land som aldrig haft en kvinna på den yttersta maktpositionen. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Norge fick sin andra kvinnliga statsminister redan för fem år sedan. Finland har haft tre kvinnliga statsministrar och presidenter under 2000-talet. Och på Island blev Figdís Finnbogadóttir världens första demokratiskt valda kvinnliga statschef 1980.

Mona Sahlin (S) och Anna Kinberg Batra (M) hade chansen, men slängdes ut av sina egna partier. I medierna förklarades det med att de hade svag förankring i partiet, liksom med personliga egenskaper som låg dem till last – Anna Kinberg Batra ansågs stel och reserverad. Samtidigt skulle väl samma sak kunna sägas om både Fredrik ­Reinfeldt och Stefan Löfven.

En studie genomförd i Sveriges riksdag visar att kvinnor upplever högre krav, känner större oro för att göra misstag och oftare utsätts för härskartekniker än män.

Under FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 berättade Gro Harlem Brundtland (S) i sitt avslutningstal att hennes kön varit en ”kulturell chock” för många norrmän när hon kom till makten. Men 15 år senare hade något hänt.

– I dag frågar fyraåringar sina mammor: Kan en man också bli regeringschef? sa hon till åhörarna.

Hur hade Sverige sett ut om Carl, Ingvar, Göran, Fredrik och Stefan istället hetat Carolina, Inger, Görel, Fredrika och Stefani? Med hjälp av ny teknik får tanken lite hjälp på traven.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.