– Vi ska inte gå tillbaka till någonting, vi ska bygga något nytt, säger hon.
Lawen Redar ser kulturområdets behov som tudelat. Delvis handlar det om att öka tryggheten för kulturarbetare, där pandemin blottat yrkesgruppens utsatthet.
– Ju tryggare konst- och kulturutövare blir i Sverige ju mer konst och kultur kommer vi att få, säger Redar som efterlyser fler fasta anställningar och utökade trygghetssystem inom kultursektorn.
Det andra behovet är att göra kulturen tillgänglig för alla – oavsett socioekonomisk och geografisk bakgrund.
– Den kulturella segregationen har ökat i Sverige. Stora reformer har fråntagit barns och ungas möjlighet till jämlik tillgång till kultur för att kunna genomföra sin bildningsresa.
Fördjupade klyftor
Född 1989 uppfattar sig Redar som en del av den socialdemokratiska kulturpolitikens sista generation. Sen dess har hon bevittnat att de kulturella klyftorna har fördjupats. Hon ser nedskärningar i borgerliga kommuner, införandet av New Public Management i kulturinstitutioner och en marknadisering av skolan som fått negativa följder för både kulturutbud och människors utveckling.
– Alla talar om språkets värde. Jag gör det för att jag vill stärka bildningen, samhällsengagemanget och möjligheten för alla att vara aktiva samhällsmedborgare på jämlika villkor. Vi har en borgerlighet som gör det av helt andra skäl.
En socialdemokrati med kulturfokus är inte utan sina kritiker. Dagens Nyheter skriver på ledarplats att regeringspartierna ser kultur som ”en blandning av uppfostringsanstalt och verktyg för sociala ingenjörer”. Och visst talar Redar gärna om kultur i termer av social infrastruktur.
– Utan kultur och kulturpolitik lever man inte i ett demokratiskt samhälle. Vi kan ju ha en marknadsstyrd kultur som gör att väldigt få människor i vårt samhälle får tillgång till kultur, språk, bildning, musik, teater. Eller så kan man göra det till ett politikområde och välja att prioritera det.
Den fria marknaden är en tillgång för kulturen också, påpekar hon, men även den behöver en kulturpolitisk grund att stå på.
Mycket på spel
Inför valet 2022 går den politiska debatten på högvarv. Dominerar gör diskussionen kring förutsättningarna för och konsekvenserna av en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna.
Vad står på spel kulturpolitiskt?
– Allt står på spel. Allt. Det är ett tvåfrontskrig.
På ena sidan förhandlingsbordet ser Redar borgerliga nedskärningar i kulturen, däribland minskade anslag till Kulturrådet och en avsmalning av Public Services uppdrag. På andra sidan en instrumentell styrning, med sverigedemokratisk politik som lägger sig i konstutövning, bibliotekens utbud och innehållen på muséer.
– Hela den politiska sammansättning som vi nu ser utveckla sig kommer kosta det här landet dyrt.
Att Jimmie Åkesson nyligen tonade ned Sverigedemokraternas intresse för kulturpolitiken vid en eventuell regeringsbildning ändrar inte Redars uppfattning. Sverigedemokraternas principprogram, säger hon, bygger på deras kultursyn och behöver därför kulturpolitiken för att realiseras. Som exempel nämns utvecklingen i Bromölla och i SD-fästet Sölvesborg.
Kan kulturpolitiken bli en konflikt inom en eventuell högerregering?
– Jag tror att M och KD kommer lämna över frågan. De kommer tycka att det är ett billigt pris att lämna över kulturområdet. De har för svag kulturpolitik själva.
